Vladimir Socor har skrivit denna högintressanta analys både av Mistral-affären och den franska statsledningens hållning till den egna vapenindustrin, Ryssland, Nato, baltstaterna, Georgien och Ukraina.
Har Socor rätt så förändras just nu den europeiska säkerhetspolitiken på många sätt. Det hela är (ännu) inte lika dramatiskt som en väpnad konflikt men att viktiga schackpjäser i stormaktsspelet håller på att flyttas bådar inte precis gott.
I Sverige fortsätter tigandet.
Jag ställer mig lite skeptisk till nyheten att ryssarna landsteg till sjöss i Georgien! Det hörde jag aldrig någonting om vid tidpunkten. Har du Lars något minne av det?
SvaraRaderaP.S. (Bara ett tips) Jag är egentligen numera en wordpressbloggare, och som sådan kan jag inte posta kommentarer med dina inställningar på blogger trots att det tydligen ska vara möjligt! Lyckligtvis så har jag kvar min gamla blogg "Gasledningen", så då går det bra. Du kanske vill åtgärda detta?
Roger Klang, Lund Scaniae
Nja, befälhavaren sa ju att hade om de haft ordentlig landstignings kapacitet så hade Georgien invasionen varit över på mycket kortare tid..
SvaraRaderaIntressant artikel.
SvaraRaderaSom jag ser det utgår Frankrike från sina egna kortsiktiga ekonomiska intressen, när Ryssland nu ser en chans att kunna modernisera sin flotta, i och med att USA och fredspristagaren Obama är fullt upptagen med att skapa en positiv dialog, med bl.a. Ryssland, se t.ex. förnyelse av START-avtalet.
Off knappen tycks vara ordentligt intryckt och fastrostad i Sverige...
Noterbart är också att f.d. stormakten Frankrike historiskt alltid varit lite "egensinnigt inställd" gentemot exempelvis Nato. I ett europeiskt perspektiv har också fransmännen en relativt stor försvarsindustri och handlar det om arbetstillfällen, brukar det inte finnas allt för många moraliska skäl som går före.
SvaraRadera