OSS-baserna i Norrland på nytt sätt

De av amerikanska OSS organiserade och utrustade Sepals-baserna i Norrland har nu blivit föremål för ett examensarbete vid Luleå tekniska universitet (LTU). Radioprogrammet om Sepals har i examensarbetet gjorts om till "visuell radio".

Du kan själv se vad detta innebär genom att klicka här och sen på den övre röda fliken till höger dvs "nästa" och sen play.

Detta är lite extra kul för mig eftersom jag medverkar i programmet och jag har tidigare jobbat vid utvecklingsstiftelsen vid LTU.

Tack för tipset, Roger Albrigtsen och Joseph Knevel.

Den röda trådens ursprung

Invid Marinmuseum i Karlskrona byggs det nu frenetiskt för att kapsla in ubåten HMS "Neptun".

Jag lovade berätta vad jag sysslade med under sensommaren och svaret är att jag oväntat stötte på den röda trådens ursprung i Karlskrona.

Lite annat gjorde vi också, för första gången besökte vi Legoland. Men det faller utanför ramarna för denna blogg. Familjesemestern slutade dock väldigt militärt och tjusigt med den årliga Marinbaschefens konsert, som förutom den duktiga Marinens Musikkår ståtade med den mångsidiga sångerskan Åsa Fång, skrämmande bra på att sjunga som Monica Zetterlund.

Intill konsertlokalen låg något jag skam till sägenes aldrig tidigare hört talas om och som jag nu gärna vill sprida kunskapen om, nämligen Repslagarbanan. Den är Sveriges längsta träbyggnad och det är helt enkelt en säregen upplevelse att gå omkring i den. Dessutom kan man lära sig märkliga saker om marinhistoria och bevingade ord i den, som att ursprunget till uttrycket "den röda tråden" kommer från den brittiska marinens tågvirke, alltså rep. Royal Navy lät en röd tråd ingå inuti dess rep för att det skulle bli ointressant att stjäla dem. Detta snappades upp av Goethe. Från tyskan, som vi tidigare tog så stort intryck av, fick vi alltså denna egentligen brittiska innovation. När jag nu är hemma har jag fått detta bekräftat genom Bevingade ord (1985) av Pelle Holm.

Men till det kanske mest märkliga med det svenska uttrycket är att vi egentligen kanske borde säga den blåa tråden, eftersom man i svenska flottan valde att inte använda röd utan just blå tråd för att liksom Royal Navy skydda sina rep. Nästa gång du hör någon säga "den röda tråden" kan du alltså - med klar risk för att stämplas som besserwisser - påpeka att uttrycket är militärhistoriskt och att vi i Sverige skulle kunna säga "den blåa tråden".

Lämpligt nog sammanföll vår vistelse i Karlskrona även med att HMS Neptun, känd från U-137-krisen, anlände till Marinmuseum och vi fick se de första spadtagen kring den för att bygga en ny museibyggnad, som givetvis kommer att fokusera på ubåtar. Klart blir det 2014.

Sist men inte minst vill jag uppmana dig att i dessa dagar särskilt spana in blogglistan här intill. Problemen med Prio-systemet har så att säga fått sällskap. Senast har ÖB själv gått ut med ett budskap via den försvarsbloggare som flest läser, signaturen Wiseman. Är du inte själv involverad i Försvarsmakten men känner någon inom den föreslår jag att du visar den eller de personerna ditt stöd. Visa att du bryr dig.

SS-svenskarna i Beevors senaste

Antony Beevor sågar här "Saving Private Ryan", men inte för att kapten Goranson fick bli kapten Miller.

Antony Beevors nya tegelsten Andra världskriget erbjuds i senaste Pennan & Svärdet. Är den värd din tid, undrar du kanske? Den är ju på nästan tusen sidor...

Svaret är ja, anser jag - för den har något som skildringar av hela andra världskriget oftast saknar, nämligen "ett välgörande globalt perspektiv", som Dick Harrison skrev i sin bokrecension.

Professor Harrison fann dock samtidigt att boken har "anmärkningsvärda fel och inkonsekvenser". Jag menar att Harrison har rätt om några av bristerna han tar upp men även överdriver något. Vilket kanske inte är så märkligt eftersom han till skillnad från Beevor är fullfjädrad professor (Beevor är "visiting professor"). Exempelvis ogillar Harrison att "Sverige [inte] förekommer som uppslagsord". Det stämmer att Sverige saknas just som uppslagsord, men så har Beevor gjort med de allra flesta länder med undantag av några obskyra, som Madagaskar. I själva brödtexten finns Sverige med på flera ställen. Flera av dem finner man genom uppslagsordet Stockholm.

Vilka uppslagsord författare tar med eller inte varierar och jag tror de flesta finner Beevors urval vara helt okej.

Vad gäller svenskar i boken är SS-svenskarna med på flera sidor genom att Beevor tar upp III. SS-pansarkåren med dess division "Nordland". Rätt fantastiskt egentligen med tanke på de tusentals divisioner som fanns under kriget. Beevor skriver om divisionen att den "var bemannad med danska, norska, svenska, finska och estniska frivilliga". Detta är inte ett direkt fel av Beevor men ger ett felaktigt intryck eftersom han i listan över nationaliteter i divisionen inte nämner den största kategorin, nämligen "folktyskar" från Östeuropa (mest Rumänien). Det nordiska i "Nordland" var, som en hel del annat i Tredje riket, mest propaganda. Det svenska inslaget i "Nordland" var ett trettiotal svenska medborgare och tjugotal estlandssvenskar (estniska medborgare), alltså under divisionens hela existens 1943-45.

Av Beevors bok skulle man kunna tro att de svenskar som spelade aktiv roll under kriget antingen var i SS eller jobbade på svenska ambassaden i Budapest. För Raoul Wallenberg har Beevor inte missat. Att betydligt fler svenskar ställde upp i uniform för de allierade än för tyskarna - enbart i Norge 1940 kanske 300 stycken - verkar Beevor däremot ha missat. Men med tanke på att Beevor tagit ett sådant globalt grepp får man väl ha överseende med denna och andra brister. Totalt sett är boken en imponerande prestation, ett måste för den som är intresserad av hela krigsförloppet.

Vår tids Napoleon?

Rysk TV om de tretusen reenactors och president Putin som högtidlighöll minnet av 200-årsminnet av slaget vid Borodino 1812.

I dagens DN finns en liten men underbar artikel (ännu ej online) om det i Ryssland massivt uppmärksammade 200-årsminnet av slaget vid Borodino 1812. Det senaste är dock att Napoleon blivit ett rejält slagträ i rysk politik.

Man kan väl säga att uppmärksamheten kring 200-årsminnet av slaget vid Borodino varit lika liten i Sverige som den varit stor i Ryssland. Inte minst president Putin själv såg till att rikta ryskt mediafokus på slaget ifråga.

Mer förvånande är att den ryskortodoxa kyrkans överhuvud nu jämför Napoleon och hans invasionsarmé med den fängslade punkgruppen Pussy Riot.

Främlingslegionen nästa

Legionens aktuella rekryteringsvideo innehåller två svenska ögonblick, Hägglundsbandvagnar hos legionen i snö och djungel.

Nej, jag har inte gått med i legionen, utifall nu någon bloggläsare spekulerade i det. I ett av Främlingslegionens rekryteringskontor har jag dock varit.

Det var under en Normandieresa 1984 som jag passade på att besöka ett rekryteringskontor. Men tror jag var mest nyfiken och egentligen bara intresserad av att få deras rekryteringshäfte - som jag har kvar i mina hyllor om svenska frivilliga.

Men legionen är dock aktuell på så vis att jag särskilt tipsar om boken Vietnamkriget: Slaget vid Dien Bien Phu av Howard R. Simpson, som var på plats när det hände och efter slaget intervjuade deltagare från båda sidor inklusive general Giap. Främlingslegionen finns givetvis med i boken i hög grad. I den nya bokserien om Vietnam dyker även mina vänner Lennart Westberg och Bo Sunnefeldt upp som författare av några avsnitt.

För övrigt, några svenskar har märkligt nog trivts i legionen, jag har funnit sådana (även nutida) och skrivit om några av dem i Svenskar i krig. Men på det stora hela verkar svenskar sällan trivas i organisationen.

Till den verkliga anledningen för min långa bloggtystnad återkommer jag inom kort.

Thor Heyerdahls specialoperationer

Trailer för filmen om Thor Heyerdahl som har premiär idag.

Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg i all ära, men den första militära fallskärmsskolan i Sverige startades faktiskt i Luleå, av den högst bioaktuelle norrmannen Thor Heyerdahl.

Idag skriver DN:s Nicholas Wennö om huvudpersonen i "Kon-Tiki", den nya norska storfilmen: "Heyerdahl är ett slags filosofisk mjukversion av Indiana Jones - fast helt utan oxpiskor, våld och nazister".

Nu har jag ännu inte sett filmen ifråga så jag kan inte säga om Wennö lyckats missa en bit av filmen eller om den biten av Heyerdahls liv inte fick komma med i filmen - vilket vore rätt konstigt eftersom filmen bygger på framgången med "Max Manus". Hursomhaver är Wennös påstående fel. Heyerdahl deltog aktivt i kampen mot tyskarna, i en fallskärmsburen inhämtningsstyrka på Nordkalotten som han själv startade i Luleå. Jag var medveten om detta och kontaktade Heyerdahl på 90-talet och fick flera trevliga brev från honom.

Jag var vid samma tid i kontakt med Heyerdahls närmaste militära chef, Björn Rörholt från Special Operations Executive (SOE) och en av Norges högst dekorerade officerare i modern tid. Rörholt kom efter kriget att hjälpa Heyerdahl med radiosambandet för expedition Kon-Tiki.

Jag har berättat om Heyerdahl och Rörholt och deras fallskärmsskola i Luleå (på F 21) och fallskärmsoperationer på Nordkalotten i min och James F. Gebhardts bok Slaget om Nordkalotten. Boken är slutsåld sen några år men kommer inom kort åter att finnas tillgänglig.

Lars Rooth och SS-generalen

Lars Rooth var svensk frivillig i brittiska arméns Intelligence Corps 1943-45. Här kårens emblem och marsch.

Imorgon begravs i Uppsala en av de mest ovanliga svenska frivilliga på allierad sida under andra världskriget, Lars Rooth. Idag släpps två nyheter om hans krigstjänstgöring.

Lars Rooth var den ende svensken i den brittiska militära underrättelsekåren, Intelligence Corps. I Svenskar i krig och Svenskar i strid (uppmärksammad i söndagens DN) kan man läsa om Rooths krigsår. Tidningen Dagen kontaktade mig härom veckan efter att de läst om att Lars Rooth avlidit och saknas av Vatikanen, som han arbetade för efter brittiska armén.

Jag tyckte det var lämpligt att nu släppa två uppgifter om Rooth, som alltså finns i artikeln om Lars Rooth av Elisabeth Sandlund i dagens Dagen. Om den kommande TV-dokumentären berättar regissören själv. Den andra nyheten är namnet på den SS-officer som Rooth var med om att gripa. Namnet har tidigare inte publicerats. När jag skrev om Rooth i Svenskar i krig kände jag inte till det. I en kommande bok av Lennart Westberg och mig kommer jag att berätta mer om SS-Brigadeführer (brigadgeneral) Korreng.