Den 12 januari 1940 kom Svenska Frivilligkåren (SFK) för första gången i strid, under Stalins vinterkrig mot Finland 1939-40. Svenska flygare sattes då in över Märkäjärvi. Här nedanför publicerar jag för första gången hela SFK-värvningsbroschyren.
Den 30 november 1939 hade Stalin inlett sitt angrepp på Finland, men värvningen av frivilliga i Sverige var i flera veckor dämpad. Det var först efter julen 1939 som en regelrätt och storskalig värvningskampanj fick bedrivas (se Jan och Nordens frihet). Därefter dröjde det dock inte länge förrän både tusentals fler anmält sig och att de första frivilliga hamnade i strid. Totalt anmälde sig 12,705 individer hos SFK, av vilka 8,260 antogs.
Ordern för det första riktigt skarpa uppdraget gavs på kvällen den 11 januari. Totalt 12 svenska Hart- och Gladiatorflygplan skulle utföra väpnad spaning i Märkäjärvi-området. Hur det gick dagen därpå? Det blev mer än spaning, det blev strid mot både sovjetisk marktrupp och sovjetiska jaktplan av typen I-15. I finska Lappland, där SFK främst verkade, lever ännu minnet av de frivilligas insatser och offer. Fram till den 12 januari kunde sovjetiska bombflygplan agera tämligen ostört över området.
Hur såg SFK-värvningens produkter ut, rent konkret? I min bok Elitförband i Norden finns värvningsbroschyrens framsida, eftersom två svenska elitförband bidrog med många frivilliga (ett av dem finns kvar: AJB som då hette K 4). Här nedanför publicerar jag för första gången alla sidor av värvningsbroschyren. Läs och begrunda allvaret vintern 1939-40.
5 kommentarer:
Bäste Lars Gyllenhaal,
Alltid mycket intressanta artiklar om vad som tidigare tilldragit sig haver inom den svenska krigsmakten.
Din artikel om den svenska frivilligkåren i Finland väcker ett minne.
Min gamle far gjorde "rekryten" vid Kungliga Göta Livgarde, I 2 i Stockholm 1931 på "supervapnet" stridsvagn, 90 dagar + 25 dagar 1931 + 25 dagar 1932.
Han mobiliserades vid I 2, enligt "Inskrivningsbok för hären", den 3 december, 1939 och skickades till den finska gränsen via godståg. Kungliga Göta Livgarde, I 2 hade lagts ner i september 1939 men tydligen inte slutgiltigt avvecklats.
Min gamle far berättade inte mycket om beredskapsåren men vissa fotomontage finns kvar.
Hur som helst, så berättade han för mig att resan från Stockholm med godståg till Boden tog fyra dygn. Godsvagnarna var fyllda med halm, latrin i ena hörnet och en vedkamin i motsatt hörn på godsvagnen. Utspisning ägde rum vid lämpliga stationer på vägen norrut. Käcka lottor stod för utspisningen av ärtsoppa och efter fyra dygn med ärtsoppa så var grabbarna inte så fräscha i magen!
Trots att det inte var tillåtet så ägde rekryteringsförsök, till den Svenska Frivilligkåren, rum på förbandet och eftersom min gamle far hade gjort militärtjänstgöring och som sådan tydligen eftertraktad.
Vinterutbildning saknades i den svenska krigsmakten eftersom den obligatoriska värnpliktstjänstgöringen alltid ägde rum under sommarhalvåret från mars till oktober. Det skulle ju inte bli några mer krig sade politiker och beslutande myndigheter i Stockholm. Var har jag hört dylika uttalanden nyligen?
Vid demobiliseringen av förbanden vid den finska gränsen så var trupperna därstädes välutbildade i vinterkrigföring.
Den svenska krigsmaktens ledning hade i sina planer att skicka ca. 150.000 man till Finland under "Vinterkriget", vilket givetvis hade blivit en katastrof med ej vinterutbildade förband!
Min gamle far var inte intresserad av någon Svensk Frivilligkår utan blev, förutom vistelsen vid den finska gränsen, mobiliserad till den nyuppsatta stridsvagnsbataljonen vid I 9 (P 4), Skövde den 12 april, 1940 och skickades till Dalsland för att bevaka gränsen mot Norge.
Därefter mobilisering vid den andra stridsvagnsbataljonen tillhörande 1 10 (P 3), Strängnäs den 22 juli, 1943 och slutligen mobiliserad vid stridsvagnsbataljonen tillhörande I 10 (P 3), Strängnäs den 24 juli, 1944.
Ca. 400.000 tusen svenska män hade inte gjort värnplikten utan inkallades tillsammans med nya åldersklasser för militär utbildning, vilket naturligtvis frestade på depåförbanden ganska hårt. Värnpliktstjänstgöringen hade dessutom utökats till 12 månader + 6 månaders påföljande beredskapstjänstgöring.
Bäste Lars Gyllenhaal, detta är en berättelse av 1000 - tals andra beredskapsminnen från tiden 1939 till 1945!
Tack för beredskapsminnena ovan!
Bäste Lars Gyllenhaal,
Var så artig!
105 svenska kronor i lön. Yikes! Det finns då ingen risk att bli förmögen!
Finlands sak är vår-skrev Olof Lagercrantz (sedemera frivilligkårens chefredaktör) och Karl-Gustaf Hildebrandt i ett masskorsband till "de svenska hemmen", detta är innan frivilligkåren bildades, och förmodligen det första fröet, ur vilken SFK sprang, och hela folkrörelsen "Finlands sak" växte fram.
Tonen i massutskicket är hård-"om ett sådant utrotningskrig skulle drabba Finland, då vore också vi andligen lemlästade" och "Att se Finland i livsfara det är som att se det brutala våldet hota ens närmaste och käraste" är bara två exempel i det fyrsidiga utskicket.
Dess första mening är fängslande och medryckande-"Helsingfors är bombarderat."
Atmosfären och hotet går inte att missa.
Jag vill nog påstå att detta korsband, denna apell, är det viktigaste för inrättandet av frivilligkåren, och det svenska engagemanget.
Din broschyr, en raritet i sig, är mera av vikt för den som redan fattat beslutet att låta värva sig, men detta, är som sagt fröet, grundstenen till engagemanget.
Christopher Larsson
Skicka en kommentar