torsdagen den 20:e september 2012

Ny actionrulle med Putin och Makarov

Några höjdpunkter från årets hittills största ryska militärövning.

Kustlandstigning, luftlandsättning, pansaranfall och rejält med explosioner. Övningen Kavkaz 2012 inkluderade i princip allt man kunde önska sig.

Var övningen hälften så bra som filmklippet ovan får man väl gratulera. Snyggt med kamerorna utanpå stridsfordonen som kör ner i vattnet. Missa inte momentet efter 7:20, det ser lite farligt ut. Stilig logga förresten.

onsdagen den 19:e september 2012

Nytt Arktis kommer med stormsteg

Inte sedan 1979 har så lite is uppmätts som nu. Filmen visar istäcket 2012 från januari till september.

Det arktiska sommaristäcket är nu det minsta som uppmätts sen satellitmätningarna startade 1979 och världens tre mäktigaste staters intresse för Arktis ökar nu ytterligare.

Det har de senaste dagarna kommit flera starka signaler om ökat geopolitiskt och säkerhetspolitiskt intresse för Arktis från såväl USA och Kina som Ryssland. Tyvärr hänger svenska medier inte riktigt med i denna omställning fast den redan inom loppet av de allra närmaste åren kan förändra vår egen vardag. Om du tycker att denna utveckling är viktig att känna till, dela gärna detta inlägg genom Facebook (en knapp för det finns ovan) eller genom att tipsa via e-post.

tisdagen den 18:e september 2012

Attacken mot flygbasen

Stratfors färska analys av attacken mot flygbasen Bastion i Afghanistan.

Attacken i fredags mot flygbasen Bastion hade onekligen vissa likheter med de räder som specialförbanden SAS och LRDG utförde mot Luftwaffe-baser i Nordafrika under andra världskriget.

Med hjälp av bra spaning, planering, snabbhet och motståndaruniformer lyckades talibaner alltså åstadkomma den största amerikanska flygförlusten under en dag sedan Vietnamkrigets dagar. Det framkom just på David Cenciottis flygblogg att även förbandschefen finns bland de stupade, liksom flera andra detaljer.

Genom en historisk ironi fanns soldater ur brittiska SAS på plats, för att skydda prins Harry, vilket de fokuserade på. De som stred mot angriparna tillhörde RAF:s marktrupper, USMC och brandkåren.

måndagen den 17:e september 2012

Sverige tar "oerhörd risk" med trasigt försvar

Professor Lars Calmfors tog ifjol bladet från munnen rejält i ekonomiska frågor, se klippet. Idag underkände han Sveriges försvar.

Både bland försvarsvänner och en hel del ointresserade lär dagens artikel om nya hotbilder mot Sverige och Expressens artikel om Mikael Holmströms text bli en snackis.

Men årets nog hittills viktigaste citat för svensk försvarsdebatt finns i en annan dagsfärsk artikel, i SvD:s ekonomibilaga, i vilken Lars Calmfors intervjuas. Mannen är inte bara professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet, han är ordförande i regeringens eget finanspolitiska råd. Och vad sade då Calmfors? Han hade inte fått någon fråga om försvaret men svarade dock så här:

"På sikt vore det bra om Sverige hade ett försvar. Jag ser det som att man långsiktigt tar en oerhörd risk om man inte har ett försvar som fungerar, och det har vi inte idag. (citatet står i kolumnen med rubriken "Önskelistan")

Jag ska villigt erkänna att den alltid läsvärda signaturen "Peter Hammarberg" var först med att ta upp Calmfors-citatet, tidigare imorse. Sluta aldrig blogga, herr "Hammarberg".

fredagen den 14:e september 2012

Amfibiekårens nedläggning eller återkomst?

Efter beskedet om ryska arktiska brigader började man i Norge skapa en "arktisk insatsstyrka" med KJK, Norges kustjägare, i spetsen.

ÖB flaggade under sommaren om en möjlig massiv förbandsnedläggning och Wiseman tog nyligen upp att om inte hela marinen ryker så är faran inte över för amfibiekåren. För den norska motsvarigheten är läget tvärtom.

Senast igår påminde den norska regeringen om att man vill stärka försvaret i Nordnorge och man satsar på att bygga upp en "arktisk insatsstyrka", en sorts motsvarighet till de ryska arktiska brigaderna med "kustjägarkommandot på Trondenes i förarsätet". Kustjägarkommandot, KJK, är Norges motsvarighet till amfibiekåren i Sverige. Trondenes ligger utanför Harstad, ovanför polcirkeln.

Medan framtiden för amfibiekåren, sedan 2005 bestående av en enda bataljon, är oviss satsas det alltså på de norska kollegorna.

För den som följt med i svensk försvarsdebatt de senaste dagarna kan det verka som om läget enbart ser mörkt ut men samtidigt kommer signaler om förändringar i svenskt synsätt på utvecklingen i närområdet. Härom veckan blev en analys av Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) offentlig i vilken det bland annat heter: "I vårt närområde har samtidigt användandet av diplomatiska påtryckningar där militära maktmedel finns i bakgrunden blivit mer utbrett". Lite senare skriver FOI-analytikerna ovanligt kritiskt "Det ställer högre krav än tidigare på svensk förmåga att använda sina nationella verktyg, där försvars-, säkerhets- och utrikespolitik står i samklang. Klarar inte Sverige detta är risken att Sverige uppfattas som ett underskottsområde för regional säkerhet."

Sker då någon förändring på det försvarspolitiska planet? Försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S) redovisade tidigare i år en ny syn på utvecklingen i närområdet. Från Mats Johansson, en av moderaterna i riksdagen, kom ett utspel på DN Debatt härom veckan.

För nytillkomna läsare kan tilläggas att den norska regeringen höjde försvarsanslaget med sju procent i vintras och i juni beslutade sig för den största investeringen i armén genom tiderna.

Antalet ryska amfibiebataljoner (marininfanteri) baserade vid Östersjön är enligt öppna källor fem. Vid Barents hav nio. Därtill mindre enheter. Rysslands marininfanteri har till skillnad från nordiska motsvarigheter en hel del pansar och skall enligt ryska öppna källor vara helt ombeväpnade 2015.

tisdagen den 11:e september 2012

OSS-baserna i Norrland på nytt sätt

De av amerikanska OSS organiserade och utrustade Sepals-baserna i Norrland har nu blivit föremål för ett examensarbete vid Luleå tekniska universitet (LTU). Radioprogrammet om Sepals har i examensarbetet gjorts om till "visuell radio".

Du kan själv se vad detta innebär genom att klicka här och sen på den övre röda fliken till höger dvs "nästa" och sen play.

Detta är lite extra kul för mig eftersom jag medverkar i programmet och jag har tidigare jobbat vid utvecklingsstiftelsen vid LTU.

Tack för tipset, Roger Albrigtsen och Joseph Knevel.

Den röda trådens ursprung

Invid Marinmuseum i Karlskrona byggs det nu frenetiskt för att kapsla in ubåten HMS "Neptun".

Jag lovade berätta vad jag sysslade med under sensommaren och svaret är att jag oväntat stötte på den röda trådens ursprung i Karlskrona.


Lite annat gjorde vi också, för första gången besökte vi Legoland. Men det faller utanför ramarna för denna blogg. Familjesemestern slutade dock väldigt militärt och tjusigt med den årliga Marinbaschefens konsert, som förutom den duktiga Marinens Musikkår ståtade med den mångsidiga sångerskan Åsa Fång, skrämmande bra på att sjunga som Monica Zetterlund.

Intill konsertlokalen låg något jag skam till sägenes aldrig tidigare hört talas om och som jag nu gärna vill sprida kunskapen om, nämligen Repslagarbanan. Den är Sveriges längsta träbyggnad och det är helt enkelt en säregen upplevelse att gå omkring i den. Dessutom kan man lära sig märkliga saker om marinhistoria och bevingade ord i den, som att ursprunget till uttrycket "den röda tråden" kommer från den brittiska marinens tågvirke, alltså rep. Royal Navy lät en röd tråd ingå inuti dess rep för att det skulle bli ointressant att stjäla dem. Detta snappades upp av Goethe. Från tyskan, som vi tidigare tog så stort intryck av, fick vi alltså denna egentligen brittiska innovation. När jag nu är hemma har jag fått detta bekräftat genom Bevingade ord (1985) av Pelle Holm.

Men till det kanske mest märkliga med det svenska uttrycket är att vi egentligen kanske borde säga den blåa tråden, eftersom man i svenska flottan valde att inte använda röd utan just blå tråd för att liksom Royal Navy skydda sina rep. Nästa gång du hör någon säga "den röda tråden" kan du alltså - med klar risk för att stämplas som besserwisser - påpeka att uttrycket är militärhistoriskt och att vi i Sverige skulle kunna säga "den blåa tråden".

Lämpligt nog sammanföll vår vistelse i Karlskrona även med att HMS Neptun, känd från U-137-krisen, anlände till Marinmuseum och vi fick se de första spadtagen kring den för att bygga en ny museibyggnad, som givetvis kommer att fokusera på ubåtar. Klart blir det 2014.

Sist men inte minst vill jag uppmana dig att i dessa dagar särskilt spana in blogglistan här intill. Problemen med Prio-systemet har så att säga fått sällskap. Senast har ÖB själv gått ut med ett budskap via den försvarsbloggare som flest läser, signaturen Wiseman. Är du inte själv involverad i Försvarsmakten men känner någon inom den föreslår jag att du visar den eller de personerna ditt stöd. Visa att du bryr dig.

måndagen den 10:e september 2012

SS-svenskarna i Beevors senaste

Antony Beevor sågar här "Saving Private Ryan", men inte för att kapten Goranson fick bli kapten Miller.

Antony Beevors nya tegelsten Andra världskriget erbjuds i senaste Pennan & Svärdet. Är den värd din tid, undrar du kanske? Den är ju på nästan tusen sidor...

Svaret är ja, anser jag - för den har något som skildringar av hela andra världskriget oftast saknar, nämligen "ett välgörande globalt perspektiv", som Dick Harrison skrev i sin bokrecension.

Professor Harrison fann dock samtidigt att boken har "anmärkningsvärda fel och inkonsekvenser". Jag menar att Harrison har rätt om några av bristerna han tar upp men även överdriver något. Vilket kanske inte är så märkligt eftersom han till skillnad från Beevor är fullfjädrad professor (Beevor är "visiting professor"). Exempelvis ogillar Harrison att "Sverige [inte] förekommer som uppslagsord". Det stämmer att Sverige saknas just som uppslagsord, men så har Beevor gjort med de allra flesta länder med undantag av några obskyra, som Madagaskar. I själva brödtexten finns Sverige med på flera ställen. Flera av dem finner man genom uppslagsordet Stockholm.

Vilka uppslagsord författare tar med eller inte varierar och jag tror de flesta finner Beevors urval vara helt okej.

Vad gäller svenskar i boken är SS-svenskarna med på flera sidor genom att Beevor tar upp III. SS-pansarkåren med dess division "Nordland". Rätt fantastiskt egentligen med tanke på de tusentals divisioner som fanns under kriget. Beevor skriver om divisionen att den "var bemannad med danska, norska, svenska, finska och estniska frivilliga". Detta är inte ett direkt fel av Beevor men ger ett felaktigt intryck eftersom han i listan över nationaliteter i divisionen inte nämner den största kategorin, nämligen "folktyskar" från Östeuropa (mest Rumänien). Det nordiska i "Nordland" var, som en hel del annat i Tredje riket, mest propaganda. Det svenska inslaget i "Nordland" var ett trettiotal svenska medborgare och tjugotal estlandssvenskar (estniska medborgare), alltså under divisionens hela existens 1943-45.

Av Beevors bok skulle man kunna tro att de svenskar som spelade aktiv roll under kriget antingen var i SS eller jobbade på svenska ambassaden i Budapest. För Raoul Wallenberg har Beevor inte missat. Att betydligt fler svenskar ställde upp i uniform för de allierade än för tyskarna - enbart i Norge 1940 kanske 300 stycken - verkar Beevor däremot ha missat. Men med tanke på att Beevor tagit ett sådant globalt grepp får man väl ha överseende med denna och andra brister. Totalt sett är boken en imponerande prestation, ett måste för den som är intresserad av hela krigsförloppet.

Vår tids Napoleon?

Rysk TV om de tretusen reenactors och president Putin som högtidlighöll minnet av 200-årsminnet av slaget vid Borodino 1812.

I dagens DN finns en liten men underbar artikel (ännu ej online) om det i Ryssland massivt uppmärksammade 200-årsminnet av slaget vid Borodino 1812. Det senaste är dock att Napoleon blivit ett rejält slagträ i rysk politik.

Man kan väl säga att uppmärksamheten kring 200-årsminnet av slaget vid Borodino varit lika liten i Sverige som den varit stor i Ryssland. Inte minst president Putin själv såg till att rikta ryskt mediafokus på slaget ifråga.

Mer förvånande är att den ryskortodoxa kyrkans överhuvud nu jämför Napoleon och hans invasionsarmé med den fängslade punkgruppen Pussy Riot.

fredagen den 7:e september 2012

Främlingslegionen nästa

Legionens aktuella rekryteringsvideo innehåller två svenska ögonblick, Hägglundsbandvagnar hos legionen i snö och djungel.

Nej, jag har inte gått med i legionen, utifall nu någon bloggläsare spekulerade i det. I ett av Främlingslegionens rekryteringskontor har jag dock varit.

Det var under en Normandieresa 1984 som jag passade på att besöka ett rekryteringskontor. Men tror jag var mest nyfiken och egentligen bara intresserad av att få deras rekryteringshäfte - som jag har kvar i mina hyllor om svenska frivilliga.

Men legionen är dock aktuell på så vis att jag särskilt tipsar om boken Vietnamkriget: Slaget vid Dien Bien Phu av Howard R. Simpson, som var på plats när det hände och efter slaget intervjuade deltagare från båda sidor inklusive general Giap. Främlingslegionen finns givetvis med i boken i hög grad. I den nya bokserien om Vietnam dyker även mina vänner Lennart Westberg och Bo Sunnefeldt upp som författare av några avsnitt.

För övrigt, några svenskar har märkligt nog trivts i legionen, jag har funnit sådana (även nutida) och skrivit om några av dem i Svenskar i krig. Men på det stora hela verkar svenskar sällan trivas i organisationen.

Till den verkliga anledningen för min långa bloggtystnad återkommer jag inom kort.