lördagen den 23:e juni 2012

Skarpskyttar, avhopp och uppgiften

Svenska försvarets PSG 90, på engelska L96A1 AW. Om någon undrar vad AW står för är det Arctic Warfare.

Hade inte tänkt blogga mer på ett tag men två siffror grep tag i mig under dagens läsning. En alarmerande och en imponerande.

I Officerstidningen nummer 5/2012 läser jag att drygt 40 (fyrtio!) procent av den första kullen med specialistofficerare på Livgardet har sett sig tvungna att hoppa av och bli civila...

I Tidningen Hemvärnet 3/2012 (artikeln ej online) finns en bra artikel om insatskompaniernas skarpskyttar och deras PSG 90 (se videon ovan med prickskyttar ur flygvapnet). Vad jag fäste mig vid i den var att de två intervjuade skarpskyttarna (anonyma) berättar för tidningens reporter att de tillsammans lagt ut 50 000 kronor ur egen ficka - alltså en god månadslön var - för att komplettera vapnen med den utrustning de anser vapnen behöver matchas med, som avståndsmätare, vindmätare och GPS. Detta eftersom soldaterna ifråga tar sina befattningar på stort allvar men hemvärnet har inte denna materiel.

Nu må dessa två soldater kanske ha ett stort sportsligt skytteintresse (framgår ej, men gissar det). Därmed skulle man kunna "bortförklara" en del av deras utlägg. Men icke desto mindre tror jag en stor del av deras beslut att öppna plånboken handlar om något större än de själva. Vad? En stor hängivenhet till landets försvar som jag fått uppleva starka prov på inte bara inom hemvärnet utan även inom Försvarsutbildarna och det "vanliga" försvaret.

Det är nog denna hängivenhet och lojalitet med uppdraget samt en rad konkreta personer - några döda, några ännu högst levande - som gör att jag personligen finner det meningsfullt att fortsätta syssla med försvarsfrågor och vara med i hemvärnet och Försvarsutbildarna. Det må regna märkliga beslut, okunskap och försvarspolitisk nonchalans över svenskt försvar... uppgiften att värna vårt land i kris och krig kvarstår dock.




fredagen den 22:e juni 2012

Norska polistrupper i Dalarna

De norska och även danska polistrupperna i Sverige 1943-45 hedrades under veterandagen i Furudal.

Härom veckan var jag i Dalarna på Norska veteranmuséet för att föreläsa kring min bok Tyskar och allierade i Sverige. I området utbildades flera tusen norska "polistrupper", som vid krigsslutet hade både luftvärnskanoner och artilleri...

Här kommer några bilder från besöket och en rekommendation att besöka Norsk veteranmuseum i Furudal, som det heter.

Notera "vapnet" i mitten som under övningar simulerade en kulspruta. Tillhör Skepplanda hemvärns- och kulturförening som deltog i veterandagen.


Medlem av Skepplanda hemvärns- och kulturförening uppvisar den första hemvärnsuniformen.

Vad är detta? Hann inte fråga men antar att det var för ryggtransport av mjölk eller vatten.

För den som vill veta mer om de två norska militärförläggningarna intill Furudal 1944-1945 rekommenderar jag boken Ore i andra världskrigets skugga av Göran von Knorring.

På min engelska blogg berättar jag nu om att minnesmärket i Jämtland till minne av ett amerikanskt specialförband har renoverats. Förbandets fallskärmsfällning över Lien 1945 är en liten men intressant detalj i svensk historia 1939-45.

Slutligen, ha en skön sommar! Ev. kommer enstaka blogginlägg i juli. Vi får se...

torsdagen den 21:e juni 2012

Finlands beställning av 600 Stingers

Finlands beställning av 600 amerikanska Stinger-luftvärnsrobotar är ännu så gott som okänd i Sverige.

Inlägget "Finland först med supervapen" renderade en fråga värd att lyfta upp. Anonym frågade mig om en källa för att Finland även beställt amerikanska luftvärnsrobotar.

Tyckte inte att detta med Stingers var lika intressant som de för Norden helt nya vapensystemen ATACMS och JASSM. Norge och Danmark har redan Stinger-systemet. Men eftersom Finlands Stinger-affär hittills inte verkar ha nämnts på svenska (eller har någon bloggat om den före mig?) borde jag väl ha tagit upp den med. Nå, jag gör det nu genom att hänvisa till denna UPI-notis och denna senare artikel som visserligen är på finska men går att förstå med datoröversättning.

Ni som är luftvärnare, är 600 Stingers en imponerande siffra för ett land som Finland? Eller är siffran snarare "normal"?







Specialförband mot ryskt fartyg

DN citerade inatt denna brittiska artikel om att en insats med Special Boat Service (SBS) mot ett ryskt fartyg med helikoptrar till Syrien allvarligt övervägdes härom dagen.

SBS är brittiska marinens motsvarighet till Special Air Service.

Vilken trovärdighet har grundkällan, brittiska tidningen The Independent? Jag menar att det är en relativt trovärdig källa. Väl att märka är att huvudägaren är Alexander Lebedev, rysk miljardär och f.d. KGB-officer. Detta är dock, märkligt nog, inte liktydigt med att Lebedev hyser samma åsikter och mål som president Putin. På flera områden delar de nog ståndpunkt, på andra inte.

Jag följer sedan något halvår särskilt The Independents rapportering från Moskva. Givetvis följer jag dock flera olika länders rapportering därifrån. Kollar man både svensk, rysk, finsk, norsk, amerikansk och The Independent så blir bilden hyfsad, tror jag.

TILLÄGG 10:30: The Telegraph tror uppenbarligen också att uppgifterna stämmer.

tisdagen den 19:e juni 2012

Finland först med supervapen

Finska M270 med ATACMS kan nå Sankt Petersburg ända från Helsingfors och blir Finlands svar på ryska Iskander.

Betydande militära nyheter från Finland och Norge har ännu inte blivit helt kända i Sverige, men ännu viktigare är kanske det nästan försvarslösa Islands roll i ett allt hetare Arktis.

Under min frånvaro p.g.a. Spökpatrullen (manuset inlämnat imorse, puh!) har andra bloggare belyst utspelet av Rysslands högste general i Helsingfors. Visserligen fick general Makarov även uppmärksamhet i svensk TV till slut, men inte på grund av hans ord i Helsingfors och därefter Stockholm, utan på grund av Tjetjenien. Än en gång har alltså en milstolpe för vår säkerhetspolitik missats av våra största medier.

Om det inte varít för detta inlägg hade även Finlands anskaffning av amerikanska ATACMS ännu varit helt onämnt på svenska. Men det finns mer att säga om 30-milasytemet ATACMS, som att: "Det är värt att notera att ATACMS radie skulle möjliggöra att man avfyrade i Helsingfors och träffade mål i Sankt Petersburg".

Så vitt jag känner till har svenska medier rapporterat lika mycket - dvs. ingenting - om Finlands nyliga inköp av amerikanska Stinger-luftvärnsrobotar och därtill flygburna kryssningsrobotar, av just den JASSM-typ som till nyligen ansetts vara för känslig för försäljning till Finland.

ATACMS och JASSM till Finland borde vara i samma klass som Norges besked härom dagen om "den största investeringen i armén genom tiderna".

Finland ser sig alltså tvunget att skaffa vapensystem som populärt kan beskrivas som supervapen och blir första nordiska land med dylika. Norge ser sig tvunget att ge sina markstridskrafter, särskilt i norr, ett stort pansarlyft. Och i Sverige blir dessa nyheter i princip förbigångna, än mindre diskuterade.

Tack och lov för mina bloggkollegor, som senast idag tog upp att det kanske ännu mer omvälvande för vårt säkerhetspolitiska läge är vad som nu sker mellan Sverige, Finland och Island. Som i högsta grad lär intressera Ryssland och Kina.

fredagen den 15:e juni 2012

"Största investeringen i armén genom tiderna"

Eftersom detta är en stor nyhet inte bara för Norge, men som hittills missats av svenska riksmedier bryter jag min bloggtystnad. Norska armén får alltså ett pansarlyft som norska försvarsdepartementet betecknar som "största investeringen i armén genom tiderna" .

En enda svensk tidning, en lokaltidning, har hittills tagit upp nyheten.

Kanske dock inte så förvånande med tanke på att inga svenska riksmedier ännu - rätta mig om jag har fel - har rapporterat att Norge för några månader sedan höjde försvarsanslaget med sju procent.

Egentligen borde jag inte skriva dessa rader eftersom jag ännu inte är klar med Spökpatrullen. Men är man Norge-freak så är man. Ursäkta, medförfattaren, jag återgår nu till bokmanuset...