måndagen den 31:e oktober 2011

Tysk krigsveteran rekordpopulär

Trots att han var officer i Wehrmacht är Helmut Schmidt, 92, nu Tysklands mest respekterade politiker. Bilden togs 1977. FOTO: Executive Office of the President of the United States

I dagens DN finns en artikel om Tyskland som tyvärr ännu inte har lagts ut på nätet. Rubriken är "Spektakulärt drag från Schmidt - utser Merkels efterträdare".

Att den tidigare tyske försvarsministern och slutligen kanslern Helmut Schmidt (socialdemokrat) ännu är aktiv inom politiken och väldigt populär visste jag, men jag har nog underskattat hans popularitet. Enligt DN:s Jan Lewenhagen har Schmidt "uppnått orakelstatus" och kallas ibland "Tysklands högsta moraliska instans". Det Lewenhagen inte tar upp är att Schmidt var Wehrmacht-officer både på öst- och västfronten fram till 1945. Detta är inget avslöjande från min sida, bara ett intressant faktum som jag tror rätt få känner till i Sverige.

"Om Nato skulle våga ingripa i Syrien..."


På Youtube pågår informationskriget för fullt, här en pro-Nato-demonstration som hölls i fredags.

"Om Nato skulle våga ingripa i Syriens affärer kommer vi att sätta hela regionen i brand och skapa flera nya Afghanistan!" Dessa ord i dagens DN av president Bashar Assad i kombination med dagens DN-kolumn av Tysklands tidigare utrikesminister får mig att tänka: mer spännande läsning än så här vill jag inte ha.

Kan inte världen bara ta och lugna ner sig ett tag nu? Nutidshistorien är på väg att konkurrera ut historien...

Ryska robottest på Norges himmel



DN, Norrbottens-Kuriren och NSD berättade genom en TT-notis om Rysslands nya kärnvapenrobottest i förra veckan, men missade att de syntes över stora delar av Nordnorge. Var det någon bloggläsare i Kiruna som såg något?

Svensk militär 3D-revolution



Enligt sajten 9to5Mac har Apple just köpt upp en svensk 3D-teknologi av stor militär nytta. Den här filmen på Youtube säger mer än tusen ord.

onsdagen den 26:e oktober 2011

Kärnvapen i och kring Sverige


Det var i det som idag heter Barentsregionen som mänsklighetens kraftigaste explosion utlöstes för snart på dagen 50 år sedan.

Imorgon är det 30 år sedan Blekinge fick oväntat besök i form av sovjetiska kärnvapen ombord på S-363 mer känd som U 137. Detta har medierna inte glömt, men jag undrar hur många som tar upp söndagens bomb?

De svenska kärnvapenplanerna och specifikt den svenska "nukleära bandkanonen" är temat för en av mina senaste artiklar i serien MILITÄRT! Om jag får säga det själv är det rätt spännande läsning, men dessa planer kom inte i närheten av den realitet som kärnvapnen ombord på S-363 gjorde - först 2006 bekräftade av ubåtens politiske officer.

Nu på söndag infaller ett egentligen ännu mörkare minne, inte ett 30-årsminne utan ett 50-årsminne. Då blir det nämligen femtio år sedan den kraftigaste bombexplosionen någonsin, som utlöstes den 30 oktober 1961 i det som idag heter Barentsregionen.

Har du några minnen från 811027 eller 611030?

UPPDATERING 1/11:
Det var i alla fall en svensk tidning som tog upp ämnet i söndags.

måndagen den 24:e oktober 2011

Försvaret av Sverige snart trendigt?


Jag har känslan att lokalpressen skriver lite mer om försvaret sen några veckor tillbaka. Denna färska video kommer från Sydsvenskan.

Ska man sammanfatta den nyliga diskussionen mellan några försvarsprofiler i M och S så verkar dessa vara ense om vikten av att Gotland återfår reguljära förband. Större offentliga möten om försvaret av Sverige stundar i Kalmar och Boden.

Generalmajor Anders Brännström talar under rubriken "Nationella försvaret i framtiden" i Kalmar på torsdag 27 oktober.

Chefen I 19 Öv. Olof Granander talar om "Stärkt Försvar i Norra Sverige" torsdag 3 november i Boden tillsammans med landshövdingen och två riksdagsmän.

Gå till arrangören Allmänna Försvarsföreningens hemsida för komplett info om mötena.

söndagen den 23:e oktober 2011

SSG, attackdykare och järnkors

Som synes bär 2012 års Carl Hamilton SSG-utbildningstecknet på uniformen. SEAL-märket hänger med.

Mikael Persbrandts version av Carl Hamilton bär inte som föregångarna fallskärmsjägarnas utbildningssymbol, utan SSG:s. Undrar om själva filmen slår ettan?

Jag skrev om Hamilton-karaktären resp. verklighetens Hamiltons i Militär Historia för något år sedan och kommer att skriva mer om ämnet i en kommande bok.

Trots många goda försök tycker jag att ingen hittills har slagit Stellan Skarsgårds gestaltning av Hamilton från 1989, alltså i "Täcknamn Coq Rouge", som var den den första Hamiltonfilmen. Storyn i den filmen gillar jag inte särskilt mycket (ingen Hamilton-story är särskilt trovärdig och därmed har jag svårt för dem alla), men Skarsgård är Skarsgård.

Peter Stormare i "Hamilton" (filmen hette helt enkelt så) gick upp på biodukarna 1998. Jag såg lite av inspelningsarbetet i Murmansk genom att jag råkade vara på flygplatsen när de spelade in en scen där. Den filmen hade två stora förtjänster förutom att Stormare har Hamilton-looken: Luke Skywalker (dvs. Mark Hamill) var med som bov (!) och just efter att jag sett filmen (i Sthlm) så råkade jag höra en biobesökare som sa till sin kompis, "bra film, men himla orealistiskt med den där Statoil-macken i Murmansk!". Grejen var att den macken inte hade byggts upp i Murmansk i produktplaceringssyfte, utan var en högst verklig nyetablering av Statoil. Vid tillfället var det förresten en svensk som var mackföreståndare.

Den nya "I nationens intresse" har premiär den 13 januari nästa år men jag kommer ändå att diskutera filmen före premiären, när jag den 10 november föreläser på Marinmuseum i Karlskrona under rubriken "Attackdykare, kustjägare och den verklige Hamilton". Även den som läst min bok Elitförband i Norden bör kunna få ut en del av föreläsningen då jag sedan boken publicerades lärt mig mer om både flottans 1979 avvecklade adykverksamhet och om Rolf Hamilton, en av verklighetens Hamiltons (men inte den som jag menar kommer närmast den fiktive Hamilton).

Men innan jag far ner till Karlskrona blir det en sväng till Försvarsmuseum i Boden där jag den 6 november ska prata under rubriken "SS-varulvar på Nordkalotten" vilket innebär att jag fördjupar mig i ett av kapitlen i Tyskar och allierade i Sverige. Ska visa fler relevanta bilder än de som finns i boken.

Apropå föredrag måste jag berätta att det till mina senaste föredrag har kommit åhörare som tagit med sig rejält historiska föremål. Oftast har jag inte kamera med eller tid att ta bilder men härom dagen hade jag bägge och knäppte denna bild:

Mannen som hade med sig dessa saker från vraket av slagskeppet Tirpitz hade gått in i det som en av de absolut första efter kriget.

En annan farbror hade med sig en Agfa bälgkamera som tyskarna haft i Norge och som en sovjetisk soldat på något sätt fått tag på. Den sovjetiske soldaten ifråga var en av de 25,000 som kom till Luleå sommaren 1945 på väg hem till Sovjet. Glömde fråga vad den sovjetiske killen fick i utbyte för kameran, som ännu är väldigt fin.

Den tyngsta grej någon dragit med sig fick jag se igår efter föreläsningen på Kulturens hus i Lule, en mycket grov tysk tomhylsa från striderna 1944 i Tornedalen. Borde ha kollat kalibern för den var rejält grov. Efter det gick jag direkt och såg den senaste filmen av Steven Soderbergh:



Klart sevärd och givetvis innehåller filmen förutom elaka virus även en hel del om militärens roll vid en global superepidemi. Den Depeche Mode-liknande musiken passar klockrent. Just i slutet är det dock inte DM utan U2, men U2 är sällan fel. Skulle kunna kritisera slutet lite, men riskerar då att avslöja för mycket. Ska bli intressant att läsa vad Kaj Karlsson tycker om både "Contagion" och "I nationens intresse".

fredagen den 21:e oktober 2011

En vink från Moskva


Vapensystemet ifråga, Iskander.

Läs om "vinken" från Moskva, förmedlad av statliga Russia Today.

Svensken i Long Range Desert Group

Karl-Gunnar Norén vid ett av de nordafrikanska slagfält han skrivit om. Trots ett instabilt läge är han på väg tillbaka. FOTO: privat

I mars förutsade min kollega Karl-Gunnar Norén, sen decennier fokuserad på Afrika, rätt bra vad som skett i Libyen fram till nu. Vad säger han dagen efter Khadaffis död och tänker han nu verkligen köra en originaljeep i den nordafrikanska öknen?

LG: Det libyska Nationella övergångsrådet (NTC) kommer att lyckas bättre nu eller blir det tvärtom mer inre tvister nu när den gemensamma fienden är död?

KGN: Jag tror att det är viktigt att inse att Khadaffi av åtskilliga inte sågs som en fiende, även om de flesta nu blir tvungna att tänka om. Jämför med Hitler som in i det sista hade gott om anhängare fast det efter den 8 maj 1945 var svårt att hitta en enda nazist... NTC är i mycket en Cyrenaikabaserad historia [Cyrenaika = östra Libyen] och man fick först efter ett tag också framgångar i Tripoli. Utmaningen är nu att vinna Fezzan och viktiga klaner i orter som Sirte med flera, fästen där Khadaffi faktiskt haft starkt stöd.

NTC borde kunna klara av situationen om man samtidigt som man skapar ordning sträcker ut handen i försoning. Eftersom tvisterna inte gäller land eller starka fördelningsfrågor tror jag att de går att lösa. Problemen handlar snarare om distribution av överskotten som uppstår då situationen normaliseras, även om det förstås tar sin tid. Libyen är ju ett potentiellt rikt land, med den andra största inkomsten per capita i Afrika.

Tyvärr har det hörts om incidenter av hämndkaraktär, något som kommer som ett brev på posten om ledningen inte är tillräckligt stark. Det känns heller inte, och här har jag inget annat än magkänslan och rapportering från media, som om man ger ett starkt budskap utrikespolitiskt. Kanske av rädsla för att inte verka tillräckligt demokratiska, kanske finns det inga riktigt starka karaktärer i ledningen. Svårt att veta, och här saknar jag kunskap eftersom jag inte är på plats. Som jämförelse var jag i Namibia omedelbart efter valet 1988, och där blev många frågor tydliga för mig efter jag fört samtal med något dussin nyckelpersoner. Hälften av dem blev ministrar kort efteråt, och kunde omedelbart implementera sina tankar då landet blev självständigt strax därpå.

Också Libyen har goda förutsättningar för i bästa mening västerländsk demokratisk utveckling, förutsatt att stödet från särskilt EU och EU-länder fortsätter och utvecklas. Kina och i viss mån Ryssland hade starkt inflytande tidigare, och nu kan det bli en tävlan om vilka som ska skörda frukterna, nämligen olja. Och för Europas del även hur den känsliga flyktingströmmen från Västafrika ska hanteras.

LG: Jag vet att du nästa år tänker genomföra en ny militärhistorisk expedition i den egyptiska öknen, som ett led i ett bokprojekt om specialförbandet Long Range Desert Group [vi ska skriva LRDG-boken tillsammans och jag kommer i den berätta om en dåtida Swede i LRDG]. Hur bedömer du risken för att oroligheterna i Egypten kan påverka expeditionen, hindra den?

KGN: Planen är en tvåtusen kilometers färd i två originaljeepar från 1943. Vi utgår från Alexandria, tar oss via Kairo ner till gränsen mot Sudan och bergsplatån Gilf Kebir. Sedan längs och igenom Stora Sandsjön upp till oasen Siwa, den legendariska utgångspunkten för ökenpatrullerna genom öknen upp mot bland annat Sirte, aktuellt den senaste månaden genom slutstriden. LRDG genomkorsade ett ökenområde stort som hela Indien! Vårt uppdrag är betydligt beskedligare, vi slipper till exempel bli anfallna av Luftwaffe.

Ja, sen är det transportsträcka till Alexandria och planet hem till trygga Sverige. Som försäkring har vi en patrull egyptiska soldater, lika naturligt i dessa ökentrakter som strandserveringen i Phuket. Ja, vi har en följebil också, en modern Toyota Landcruiser med kock och några tält...

Men det är ju oroligt i Egypten igen. Kan man göra så här redan den kommande påsken? Oroligheterna står mellan extremmuslimer och kristna kopter. Det är otäckt. Det är samma fenomen som när marskalk Tito klev av i forna Jugoslavien. Grupper han höll ordning på "i tukt och förmaning" började bråka, gamla motsättningar kom i dagen.

Det finns ännu ingen legitim efterträdare till Mubarakregimen, och det är armén som står för ordningen. Men en armé är aldrig särskilt bra på att hantera inrikespolitiska motsättningar. Har ofta svårt i mellanrummet mellan att inte reagera alls, och att överreagera. Nyss överreagerade man och slog brutalt ner protester från kopter som protesterade mot att de förföljs.

På Tahirtorget var tidigare protesterna så omfattande att de inte rimligtvis gick att slå ned med truppinsatser. De värnpliktiga kunde alltför lätt identifiera sig med deltagarna, kanske hade de sina egna släktingar där? Efter ett tag reagerade man inte alls, vilket ledde till att protesterna där lyckades och en verklig förändring kom till stånd. Eller ligger i piplinan.

Kopterna är en minoritet och därmed lättare att ingripa mot, medan extremmuslimerna är svårare. De har kanske också lättare att få en förankring i arméns befälsskikt. Detta innebär inte att armén kommer att låta motsättningarna fortsätta, och samma sak gäller den förhoppningsvis demokratiska regim som kommer. Jag har mycket svårt att tänka mig att den överväldigande majoriteten muslimska egyptier skulle upphöra att tolerera kristna. Den förföljelse och de militära ingripanden som hittills ägt rum i Alexandria och Kairo är naturligtvis oroande, men inget som direkt påverkar det som pågår i trakterna mot Sudan och Libyen, eller öster om Suezkanalen. Egypten har 80 miljoner invånare, och de allra flesta är vänliga och fredligt sinnade mot både varandra och besökande utlänningar. Vår lilla expedition, åtta personer plus entourage, kommer att få en fantastisk upplevelse. Och får troligen åtskilliga gånger skotta fram våra jeepar ur sanden...

LG: Well, du har ju övat en del ökenkörning också. Men se absolut till att komma hem sen, inte minst eftersom vi har ett gemensamt kontrakt på den där boken...

Mer om Karl-Gunnars förestående expedition inklusive underbara jeepbilder finner man på sajterna LRDG och Sand, Wind and Stars.

Även när Karl-Gunnar är i Nordnorge på historiska vandringar så lyckas han hitta brittiska militärfordon från ökenkriget. Karl-Gunnar of Arabia...

torsdagen den 20:e oktober 2011

Mazar-e Sharifs fall

Bidragande orsak till Mazar-e Sharifs hastiga fall: Special Forces (i lokal klädsel) med laser och flygunderstöd. FOTO: US SOC

Nästa vecka är det 10 år sedan beslutet att inleda USA:s och den afghanska Norra alliansens gemensamma krig mot talibanregimen med att slå mot Mazar-e Sharif. Det blev även svenska inslag och konsekvenser.

Det var general Tommy Franks och Norra alliansens Muhammad Fahim som den 30 oktober 2001 beslöt att först fokusera på Mazar-e Sharif. Det hade varit ett prestigemål för talibanerna några år tidigare och var ur logistisk synvinkel en mycket lämplig inkörsport.

Det gick över förväntan militärt sett eftersom man räknat med att talibanerna skulle lyckas hålla Mazar-e Sharif en bit in på 2002. Det militära receptet bakom framgången är värt att fördjupa sig i och det finns några kuriösa svenskamerikanska kopplingar förutom att Mazar-e Sharif sedermera blev ett ISAF-område som nu totalt några tusen svenskar har tjänstgjort i.

I den kostnadsfria artikelserien MILITÄRT! kommer en artikel om betydelsen av Mazar-e Sharif 2001.

Den 11 november invigs i New York nära ground zero ett minnesmärke över de specialförbandsoperatörer som deltog. Statyn visar dem till häst eftersom det är bilderna av dem till häst som har gått till historien. Men varför inte den 10 november? Mazar-e Sharif föll den 9-10 november 2001. Jo, den 11/11 är i USA sedan år 1919 Veterans Day, alltså på grund av första världskriget. Britterna kallar dagen för Remembrance Day och Armistice Day.

onsdagen den 19:e oktober 2011

T-90, VDV och Norge


Ryska medier har gjort det här tidigare, men den här T-90-valsen torde vara den tjusigaste hittills.

Pansartrailern för Rysslands militära Robinson-variant är svårslagen. Givetvis finns luftlandsättningstrupperna VDV också med i "Specialuppdrag".

Serien "Specialuppdrag" presenterades i föregående inlägg. Den som vill se mer kan göra det på showens egen hemsida efter varje sändning. VDV figurerar inte minst genom att en av de två grupperna i showen leds av en VDV-officer.

Bloggarkollegan "Brezjnev" hittade förresten en video av Vladimir Zjirinovskij i full VDV-uniform under VDV:s senaste festligheter för några veckor sedan, på den årliga VDV-dagen.

Ryska staten har inte följt Zjirinovskijs uppmaning med anledning av fiskekonflikten med Norge men ryska handelssanktioner mot Norge verkar det bli (glöm inte att ordet rolig betyder lugn på norsk).

måndagen den 17:e oktober 2011

Sexiga ryska specialuppdrag


En annan trailer än Oplatsens, för den nya ryska värvningskampanjen "Specialuppdrag".

Observationsplatsen har just upplyst om det ryska försvarsministeriets nya TV-satsning för att nå fram till dagens ungdom: en explosivare och sexigare variant av Robinson.

Ja, du ser rätt, en av deltagarna är Rysslands senaste bidrag till Eurovisionsschlagern, Aleksej Vorobjov. Programledaren Vera Brezjneva, som är f.d. popsångerska, är dock inte släkt med sovjetledaren Leonid Brezjnev.

torsdagen den 13:e oktober 2011

Det nationella försvarets återkomst

Hemvärnet går framåt. Denna och övriga bilder tog jag i förra veckan under min första krigsförbandsövning (KFÖ).

Arméinspektören, generalmajor Berndt Grundevik, skrev härom dagen några ord som varenda svensk försvarsvän borde läsa både en och två gånger.

Grundevik skriver frankt:

"Jag avser inte att beröra varför vi har hamnat i det läge vi har idag – d.v.s. vilka politiska och militära beslut som bidragit till detta, samt motiven till den ”strategiska time out”, med inställd försvarsplanering som följd. Jag vill istället blicka framåt och jag vill att vi fördjupar oss i de frågor som ligger framför oss."

Därefter redovisar han en rad synnerligen läsvärda prioriteringar och tankar inför framtiden. Läs hela texten på Armébloggen, inklusive de många kommentarer som fortsätter komma.

Jag kunde i förra veckan med mina egna ögon bevittna att hemvärnet modell 2011 inte är samma hemvärn som vi är vana vid. Jag gick nämligen med i hemvärnet i våras och var alltså själv deltagare i den KFÖ som Norrbottens-Kuriren beskriver i reportaget "Hemvärnet går in i en ny era".

Några till bilder från min kamera av det nya hemvärn som håller på att skapas (som det påpekas i artikeln är siktet inställt på 2014):

Yngre människor, flera med relevanta civila jobb och en del med militär utlandserfarenhet. Även fler fyrfotade medlemmar.

Egna bandvagnar, terrängbilar och motorcyklar.

Moderna sambandsmedel som sköts av människor som inte sällan jobbar civilt inom IT.

Förutom Ak 4 med aimpoint även kulsprutor, granatgevär och prickskyttegevär.

En del hemvärnsmedlemmar kan redan bita ifrån sig riktigt bra.

"Då kör vi!".

Jag imponerades av den goda kamratskapen, engagemanget och det gedigna kunnande som flera uppvisade. Härligt också att verkliga hemvärnsveteraner finns kvar och stöttar de yngre med mat och uppmuntran. Ser fram mot nästa övning!

tisdagen den 11:e oktober 2011

Årets bok: Krigare

Årets bok på svenska om militära ämnen, om jag får välja.

Ursäkta att det blivit lite glest mellan inläggen men jag har varit på krigsförbandsövning (mer om den i ett senare inlägg). Så nu får det bli en trippelkortrecension.

Senaste numret av Pennan och Svärdet (10/2011) innehåller ovanligt många måste-böcker. Månadens förmånsbok lär nog "sälja sig själv" (fast den finns enbart inom SMB) eftersom det är den första boken på svenska specifikt om Waffen-SS-divisionen "Nordland", som dock inte var så pass skandinavisk som man ville ge sken av - bara en av flera myter som boken tar upp. Bokens titel är Division Nordland i strid och eftersom jag är nära vän till två av bokens författare bör jag inte recensera den men det är kalla fakta att boken innehåller en mängd nya uppgifter och fotografier, även om och av divisionens sovjetiska motståndare.

Hur var det på gräsrotsnivå och varför stred man och fortsatte att strida? Det är frågor som denna bok försöker besvara.

Nästa bok i Pennan som jag särskilt vill nämna är Frontsoldaten av Stephen G. Fritz, som är en av de bästa böckerna som skrivits om "vanliga meniga" i Wehrmacht. Eftersom nästan 8 av 10 tyska soldater stred på östfronten är det också soldatlivet vid den fronten som står i fokus men även utbildning och motivation. Boken kom 1995 på engelska, jag har inte hunnit jämföra originalet med den svenska översättningen (den kom för bara någon vecka sedan) men den verkar klart OK.

Boken skildrar rysk historia fram till nutiden så egentligen borde väl Putin ha varit med på omslaget. Snyggt är det dock.

Östfronten finns även med i nästa bok, Ryssland av en av Sveriges verkliga experter på landet, Kristian Gerner (en av mycket få i väst som förutsade Sovjets fall redan på 1970-talet). Men i denna bok är det inte några förband eller militära kartor. Professor Gerner visar, kanske bättre än vad någon tidigare har gjort på svenska, att det förflutna, även äldre krig, verkligen spelar roll i den ryska kulturen, även i vardagen.

Ryssland är både en bok om hur ryssar ser på sin egen historia och om hur landet utvecklats från Rurik till Putin. Särskilt uppskattar jag avsnitten om sovjetisk film och svenska inslag i rysk historia. På köpet lär man sig mycket om Ukraina och Belarus/Vitryssland.

Slutligen, årets bok på svenska av mer militär natur, om jag får välja, krigskorrespondenten Johanne Hildebrandts reportagebok Krigare. Hildebrandt skriver om de svenska militära insatserna i Afghanistan med fokus på soldaternas utmaningar och vardag. Hon lyckas förmedla närvarokänsla och skriva både sakligt (men inte enbart) och trovärdigt. Hon borde få någon sorts pris för denna bok. Kommer det ut någon bättre på svenska före årets slut får jag problem men... tror inte det är möjligt.

Tänkvärda tips från Hildebrandt till blivande krigskorrespondenter finns här.

måndagen den 10:e oktober 2011

Mer pengar till försvaret i norr

Musikvideo från den senaste storövningen i Nordnorge, Cold Response 2010. Norrbottens regemente är med efter andra minuten.

- De extra medlen ska till prioriterade områden, först av allt i norr. Detta meddelar Norges försvarsminister Grete Faremo och lovar mer personal och övningar i norr. Samtidigt vill Norge fortsätta med starkt Barentssamarbete.

Som Wiseman rapporterat får det norska försvaret en större budget och BarentsObserver kan berätta mer om vad detta innebär. De ytterligare 672 miljoner norska kronor som försvaret får innebär att man i norr får ny personal, större övningar och att norskt flyg och norska fartyg kan användas mer i norr.

Detta års stora övning i Nordnorge, Cold Challenge 2011, var mindre än de tidigare Cold Response-övningarna. Man kan alltså anta att det blir en återgång till tidigare omfång.

Väl att märka, och som BarentsObserver också tar upp, innebär inte de nya medlen till försvaret i Nordnorge att man satsar mindre på det långsiktiga civila grannsamarbetet i norr, medlen till Barentssamarbete blir oförändrade. I ett nötskal: norsk säkerhetspolitik är att oförtrutet arbeta för bättre grannrelationer samtidigt som man planerar för ett försämrat världsläge.

Liksom höjningen av det norska försvarsanslaget är de ryska protesterna mot den norska kustbevakningen ännu orapporterade av svenska nyhetsredaktioner, eller har jag missat något?

måndagen den 3:e oktober 2011

Ryska protester mot norska kustbevakningen

Ryska UD har uttryckligen anklagat den norska kustbevakningen för att provocera. På bilden kustbevakningsfartyget "Harstad" utanför Narvik.

Ikväll får Vladimir Zjirinovskij, som är vice ordförande för duman (parlamentet), uppmärksamhet i både norsk TV och press för sitt förslag om att ryska fiskefartyg borde beväpnas med anledning av den norska kustbevakningens nyliga agerande.

Igår rapporterade norska medier om att ryska UD kraftigt protesterar mot den norska kustbevakningens agerande mot ett ryskt fiskefartyg.

Denna bild av Zjirinovskij i VDV-uniform publicerad idag av BarentsObserver har jag inte sett tidigare. Om VDV har gjort honom till hedersmedlem känner jag inte till men faktum är att mannen sedan han blev politiker har stigit i graderna och nu, liksom den ryske statsministern, har överstes grad.

lördagen den 1:e oktober 2011

Hitlers sista bunker?

Nej, det är inte Hitlers sista bunker utan en svensk bunker från första världskrigets dagar med en verkligen unik historia.

Det var först i år som jag fick se denna bunker i Boden. Den har länge legat överväxt och bortglömd. Nu har entusiaster röjt bort en massa sly och gjort den tillgänglig - av goda skäl.

Detta är nämligen en bunker som skrev svensk radiohistoria och nu menar jag inte bara militär radiohistoria utan överhuvudtaget i svensk radios historia. Dessutom är de antika pansardörrarna och själva designen väldigt historiedoftande. När man står där vid ingången förflyttas man både i tid (krigstid) och rum (västfronten).

För att förstå Radiobunkerns stora och i stort sett okända roll bör man absolut först besöka den helt nya utställning som invigs imorgon 2 oktober kl 13 i Försvarsmuseum i Boden. Utställningen "Boden Radio" visar att Bodens radiohistoria innebär allt från marin kustradio till militär signalspaning.

Utställningen invigs av Teracoms Sverigechef Stephan Guiance. Insatta talare kommer att berätta och själva utställningen består av unika föremål, fotografier och filmer.

Hur man hittar fram till Radiobunkern? Besök först utställningen på Försvarsmuseum så löser det sig.

Ni som höstvandrar i Kirunafjällen, missa inte att titta in i Försvarsmuseums filial, Abisko Gränsförsvarsmuseum, som förutom att berätta om Jägarskolans och dess efterföljares historia även berättar om gränsstriderna 1940 och till och med kan visa upp en tysk hjälm som blev kvar som en rest av dessa strider som så att säga spillde över gränslinjen. En bild av hjälmen som den hittades finns i Tyskar och allierade i Sverige.