lördagen den 28:e maj 2011

Spioner och kustjägare

En spionutställning startar imorgon.

Vaxholms Fästnings Museum skildrar främst skärgårdsförsvarets historia fram till dagens amfibiekår. Men från och med imorgon visar man en högintressant utställning lite utanför ramarna, i samarbete med Föreningen Sveriges Öga och Öra.

Från och med någon gång i mitten av sommaren ska samma museum åter kunna visa den här mindre utställningen om kustjägare:

Kustjägarveteranerna är samarbetspartner för denna utställning.

måndagen den 23:e maj 2011

General Patton i Sverige

En vänlig läsare av Tyskar och allierade i Sverige har hört av sig och upplyst mig om att det än idag finns en plats i Uppsala uppkallad efter general Patton, till minne av hans besök där.

I min nya bok finns det ett kapitel om general Pattons besök i Sverige hösten 1945. Men då jag skrev boken hade jag ingen aning om att det än idag finns en Pattons hage i Uppsala, namngiven efter generalens besök i november 1945. Mer exakt ligger denna hage på det gamla skjutfältet Hågadalen. Platsen var den samlingsplats där general Patton utvärderade den stridskjutning han fick se.

Ännu mer okänt: den höjd som det anfallande kompaniet passerade blev "Patton Hill". Båda namnen skrevs därefter in på skjutfältskartorna, men bara hagen överlevde regementsnedläggningen.

Kanske någon bloggläsare har en gammal skjutfältskarta? I så fall publicerar jag gärna avsnittet med Pattons hage här på bloggen. Hör av er, kartsamlare.

Sist men inte minst vill jag tipsa om en hemsida om Patton i Sverige. Där står flera saker som jag inte visste när jag skrev kapitlet om Patton, men även hemsidesmakaren lär finna en del för honom okänt i min bok.

söndagen den 22:e maj 2011

Smitarlandet Sverige?

Samtliga svenska nyhetsredaktioner valde att förbigå den stora uppmärksamhet som den nya svenska boken Till bröders hjälp fick i Finland härom dagen. Men idag har DN-debatt publicerat ett inlägg som inte går att missa.

Under rubriken "Vi kan inte hindra Nato att operera på svensk mark" skriver debattinläggets tre författare bl a: "Solidaritetsinsatser kräver att de förberetts genom samverkan och samövning med förband och staber i Östersjöländerna. Och detta måste påbörjas i dag."

Artikelförfattarna trycker på att regeringen måste "[...]visa att vi menar allvar med att kunna ge hjälp. Annars måste omvärlden dra slutsatsen att vi tänker försöka vara säkerhetspolitiska fri­passagerare."

lördagen den 21:e maj 2011

Var ligger Sverige?

Statsvapnet för Belarus (Vitryssland). Visst är det praktiskt med statsvapen som inkluderar kartor? Heraldik och geografi i ett.

Låt oss säga att den danska kronan på tio dagar skulle tappa två tredjedelar av sitt värde och att danskarna skulle börja hamstra varor. Bara lite längre bort från Stockholm ligger Vitryssland/Belarus, där denna utveckling just nu faktiskt utspelar sig.

Man kan i svensk press, så vitt jag kan se, ännu bara ta del av denna dramatiska kris i Sveriges närområde genom dagens DN. Mer exakt genom DN ekonomidelens sidan tre. Notisen ifråga är ännu inte online.

Som DN och än mer amerikansk och brittisk press kan berätta så lär det hela sluta med att ett större land i öst som börjar på R (och inte är Rumänien) tar över den vitryska ekonomin.

Notera Minsk-diplomatens ord i Financial Times om att landet är på väg mot Zimbabwe ekonomiskt sett. Förhoppningsvis en stor överdrift men ovanligt odiplomatiska ordval.

Inte ens en notis i svenska medier blev det dock av den ryska och norska nyheten att Ryssland preciserat att man vill etablera den första arktiska brigaden före detta års slut, intill Norge och Finland. För övrigt hade Russia Today ett inslag för några veckor sedan om att detta var på G, som har fått ny aktualitet.

Därmed kan man åter igen ställa sig frågan om Sveriges geografiska läge på något besynnerligt sätt har förändrats.

Den i finsk teve stort uppmärksammade nya svenska boken om konfliktscenarier i Östersjöregionen har nu i alla fall uppmärksammats av SvD:s ledarsida. Dock utan att något sägs om Iskander-uppgifterna.

fredagen den 20:e maj 2011

Finska robotuppgifter

Bloggen Cornucopia som drivs av Lars Wilderäng har analyserat de finska TV-nyheternas långa inslag om den stora försvarsnyhet som ännu ingen svensk redaktion tagit upp (rätta mig om jag har fel).

Särskilt finska YLE:s (Finlands motsvarighet till SVT) uppgifter om utökad räckvidd för Iskanderrobotarna borde väcka visst uppseende i Sverige.

torsdagen den 19:e maj 2011

Arktisk brigad redan i år?

En rad medier, även svenska, rapporterade i mars att Ryssland vill inrätta arktiska brigader. Enligt en av Rysslands viktigaste tidningar avser man inrätta den första före detta års slut, vid norska gränsen.

Enligt en artikel i gårdagens Nezavisimaja Gazeta, sammanfattad av norska Barents Observer, blir Petjenga kommun (på finska Petsamo) med gräns till både Norge och Finland, först med att få en arktisk brigad, sannolikt i slutet av detta år.

Detta innebär dock inte fler brigader i Petjenga, utan vad det handlar om är att den existerande 200. brigaden i kommunen stöps om och får ny utrustning och utbildning med betoning på arktisk förmåga. Man nämner även att en del av brigaden ska bli luftburen.

Den ryska tidningens källor är namngivna talesmän för det ryska försvarsministeriet.

Stor försvarsnyhet i Finland ännu okänd

En ny svensk bok om olika framtida konfliktscenarier i Östersjön fick igår kväll tre minuter i den viktigaste nyhetssändningen i Finland. I Sverige har ännu inte en rad skrivits om boken, än mindre har SVT eller TV4 gjort något.

TV-inslaget om den nya boken Till bröders hjälp är extremt sevärt även för icke finsktalande eftersom en del av inslaget är på svenska och även bilderna säger en hel del.

För den som kan finska eller vill google-översätta finns även denna YLE-text om boken.

Bokens redaktör är Bo Hugemark, tidigare chef för Militärhistoriska avdelningen vid Militärhögskolan och en av författarna till Operation Garbo.

tisdagen den 17:e maj 2011

Ny stridsgrupp signalerar oro

Underrättelseföretaget Stratfor menar att den nya stridsgrupp under polsk ledning som just bildats signalerar något helt nytt i europeisk säkerhetspolitik, orsakat av ökad osäkerhet om EU:s och i viss mån även Natos framtid.

Stratfor gör i sin analys även en jämförelse med Nordic Battle Group (NBG).

lördagen den 14:e maj 2011

Stridsvagnar och ministridsvagnar

Om en månad inviger kungen Sveriges nya stora militärhistoriska attraktion: Arsenalen. Förutom att se pansar och andra militärfordon i sammanhang, alltså inte bara uppställda, erbjuder Arsenalen åkning i ministridsvagn. Vår son lär nog bli synnerligen intresserad när jag berättar det senare...

Läs mer om minipansar och annat på hemsidan och se f.ö. det eminenta reportaget om Arsenalen i senaste numret av Soldat & Teknik.

F.ö. har Försvarsmuseum i Boden på sistone också tillfört fler aktiviteter för barn, dock inga ministridsvagnar, ännu. Notera även dess filial i Abisko, där en del med direkt anknytning till Tyskar och allierade i Sverige finns, som den tyska hjälm som blev kvar på svensk mark som en rest av striderna som spillde över gränslinjen under slaget om Narvik.

onsdagen den 11:e maj 2011

Enda flygaresset från Sverige död

William Yngve Anderson från Kramfors blev 89 år. Varje hakkors symboliserar en nedskjutning av ett tyskt flygplan.

Natten mellan måndag och tisdag avled William Yngve Anderson. Han skulle ha fyllt 90 den 28 juni i år. Han föddes det datumet år 1921 i Kramfors i Ångermanland (Västernorrlands län). Flera piloter från Sverige sköt ner flygplan under andra världskriget, men ingen fick fler luftsegrar än Anderson.

William Y. Anderson emigrerade som barn med sina föräldrar Helmer och Esther Anderson till USA, där de slog sig ner i Chicago. Hösten 1941, några månader före USA gick med i andra världskriget, anslöt sig Anderson till det amerikanska flygvapnet. Han lät alla P-51 Mustang-flygplan han flög heta "Swede's Steed", alltså "Svenskens springare". Han tillerkändes sju officiella luftsegrar. För att klassas som flygaress behövdes fem. Sannolikt sköt han ned minst två flygplan utöver de sju officiella. Därtill sköt han med säkerhet ned minst en V-1 robot. Det är mycket troligt att Anderson var den förste piloten att lyckas med det senare. Tidningen Chicago Tribune uppmärksammade på förstasidan den 20/6 1944 Andersons robotnedskjutning. Tidningen skrev att Anderson var den förste med att lyckas skjuta ned en V-1:a. Den allra första roboten hade satts in (mot England) den 12 juni och Anderson sköt ner minst en robot den 17 juni.

Eftersom robotarna var obemannade luftfarkoster så räknades en nedskjutning av en V-1 inte som en luftseger. De sju hakkorsen på Andersons Mustang var alltså enbart för nedskjutna bemannade flygplan.

Sammanlagt flög Anderson 126 stridsuppdrag. Bland Andersons många medaljer märks den franska Croix de Guerre (krigskorset) och den amerikanska Silver Star. Den senare fäste general Eisenhower själv på Anderson.

Åter i USA instruerade han kadetter vid militärakademin West Point (USA:s Karlberg) varefter han blev civil pilot vid United Air Lines. När han gick i pension 1981 flög han Boeing-747.

Anderson figurerar i Aviation Hall of Fame liksom the Fighter Aces Hall of Fame. Men i flera decennier var han okänd i sitt födelseland och det var först 2010 som en svensk bok tog upp honom, Swedes at War - som är en översättning av Svenskar i krig av undertecknad och Lennart Westberg.

Med sin hustru Lois, med rötter i Göteborg och ännu i livet, fick William Y. Anderson tre barn, sex barnbarn och två barnbarns barn.

Vid mina brev- och telefonkontakter med Anderson upplevde jag honom som vänlig, generös och skojfrisk. Han avled i sitt hem, han var sedan ifjol rullstolsbunden efter en stroke. I dödsbudet från hans barnbarn till mig stod följande ord som väl är de viktigaste om människan William Yngve Anderson: "He was brilliant for aviation but even more amazing with his family".

Tyskt storkplan hittat i svensk sjö

Hm, som jag förutspådde i Tyskar och allierade i Sverige innebär ny teknik nya militärhistoriska fynd även i Sverige. Se även Sjöfartsverkets sida om planet.

Tack för tipset, Kaj!

Waffen-SS i nyheterna


Statliga Russia Today om kravallerna i västra Ukraina som ännu inte skildrats i svenska medier (eller?).

Segerdagen 9 maj innebar inte bara flotta parader utan även stora bråk i västra Ukraina som ryska medier skildrade stort och utförligt. Därför tog flera av gårdagens ryska nyhetsinslag upp Ukrainas och baltstaternas förhållande till Waffen-SS.

Varför så många ukrainare och balter mer eller mindre frivilligt gick med i Waffen-SS är inte lätt att kort besvara. En rad nya böcker i ämnet finns på engelska och på svenska kommer det nu fler böcker. Helt kort kan det konstateras att alla seriösa historiker i Ryssland och väst numera är överens om att sammanlagt över en miljon personer från (tidigare) sovjetiska områden av olika skäl bar tysk uniform.

Klart är också att man i ryska medier fokuserar på ukrainarna i Waffen-SS - och på köpet balterna - plus dessa länders nynazister, när det som i måndags blev bråk i västra Ukraina. Bråk som nog utlöstes av radikala nationalister och mindre grupper av rena nynazister.

De över 100,000 ryska soldaterna i Waffen-SS och Wehrmacht nämns mer sällan i dagens ryska medier. Men det gör däremot jag i min nya bok Tyskar och allierade i Sverige eftersom jag kan belägga - med flera fotografier - att även soldater ur "Ryska befrielsearmén" (ROA) kom till Sverige några dagar före krigsslutet i Europa.

Här ytterligare ett ryskt teveinslag från igår:

tisdagen den 10:e maj 2011

Efter MÖP:en kommer NÖP:en


Nu dubbelt så stor.

Med 20 000 deltagare var gårdagens segerparad i Moskva dubbelt så stor som fjolårets. För första gången bar de vanliga skyttesoldaterna baskrar.

I flera svenska medier blev paraden uppmärksammad men så vitt jag kan se har inga tagit upp paradens fördubbling. Ännu har inga svenska redaktioner heller tagit upp premiärminister Putins stora utspel i Volgograd (f.d. Stalingrad) härom dagen.

För mer detaljerad analys av paradens komponenter hänvisar jag till Observationsplatsen.

Så här beskrevs förresten segern i en tidning som gavs ut i Sverige den 9 maj 1945:

Klicka på bilden för att se tidningen i större storlek.

Den hade en upplaga på en halv miljon exemplar vid krigsslutet, alltså enbart i Sverige. Det var brittiska ambassaden i Stockholm som var utgivare och jag tar upp tidningen mer i min senaste bok Tyskar och allierade i Sverige eftersom den var del av ett mindre känt krig som utkämpades på svensk mark 1939-45: mediakriget mellan tyskar och allierade.

Slutligen ett P.S. till föregående inlägg. Med gårdagens post fick jag ett smakprov ur det där pakistanska godispaketet. Så nu kan jag visa hur en äkta Usama-karamell ser ut (notera varianten bin Ladan):

Får man gissa att produktionstakten nyligen ökats? Tusen tack Bo Sunnefeldt, men jag tänker inte smaka själv

Apropå Pakistan skrev en annan Bo, Bo Pellnäs, härom dagen en klart läsvärd krönika om det nya läget för landet efter bin Ladins död.

Sist men inte minst tog tidskriften Fokus igår (passande datum!) upp en ny variant av MÖP: NÖP.

torsdagen den 5:e maj 2011

Svensk officer i bin Ladins dödsort

Bo Sunnefeldt i anpassad look 2004. BILDKÄLLA: Bo Sunnefeldt

Den svenske yrkesofficeren Bo Sunnefeldt var redan 2004 i Abbottabad, alltså i Usama bin Ladins dödsort. Dock inte i tjänsten. Han skrev i sin dagbok att bin Ladin nog kunde finnas i trakten.

Abbottabad, hm... När Usama bin Ladins dödsort blev känd var det som om jag läst om det där området någon gång, men jag kunde inte minnas var. Jo, igår kom jag på det, i FMK:s tidskrift Trafik & Motor!

Mycket riktigt, i nummer 3/2005 finns det historiska (numera dubbelt historiska) resereportaget "Till Pakistan i Churchills spår" skrivet av Bo Sunnefeldt, en rätt berest (för att uttrycka det milt) man med gaffel & örn (kustjägare & fallskärmsjägare) som finns med i en av mina kommande böcker.

Poserande vakter utanför Osama Money Exchange (Usamas Växlingskontor) 2004, nära den ort som visade sig vara Usama bin Ladins gömställe. FOTO: Bo Sunnefeldt

Så här skrev Sunnefeldt i sitt reportage publicerat 2005:

"CIA misstänker att Usama bin Ladin håller sig gömd i de trakter jag besöker. När vi passerar ställen som Arafat Hotel, Taliban Inn och Usama Bank kan jag inte låta bli att skämta med Ali [Sunnefeldts guide] om kopplingar till den internationella terrorismen. När det dessutom säljs Usamatröjor och Usamagodis - ”så gott att det smäller i munnen” – blir jag än mer vitsintensiv!"

Usamagodiset och Usamatröjorna. FOTO: Bo Sunnefeldt

I artikeln finns inte just Abbottabad nämnt men i en mail till mig idag bekräftar Sunnefeldt att han var i staden. Vidare skriver Sunnefeldt till mig (återgett med hans tillstånd, liksom bilderna):

"Enligt min lokale guide var just det område vi besökte (dalen mellan Abbottabad och staden Besham längre norrut) känt som ”Taliban Country” – något jag/vi märkte på fler sätt (bl a förtäckta hot och trakasserier) än det jag beskrev i artikeln. I min dagbok skriver jag att just detta område vore en mycket naturlig plats för Osama (pakistansk stavning) att husera i!"

För övrigt visar det sig nu att den sista Usama bin Ladin-operationens namn var Operation Neptune's Spear . Spjutet som åsyftas kan bara vara den Neptunus treudd som finns i SEAL-märket. Samma treudd ("gaffel") är som bekant symbolen för svenska kustjägare, som Bo Sunnefeldt.

Försvarets topphemliga ubåtsfoto

Tidningen Norrländska Socialdemokratens (NSD) tidigare chefredaktör bryter tystnaden om ett fotografi han fick se 1987.

NSD:s tidigare chefredaktör Lars Lindberg väljer att gå ut med vad han vet om ett fotografi av en ubåt i Törefjärden som han fick se 1987. Om bilden var äkta, vilket Lindberg håller för sannolikt, vad skedde med ubåten?

Lars Lindberg har efter NSD varit bl a VD för Radiotjänst och är numera pensionär och aktiv på sajten toppmotet.se. Det är där han nu skrivit flera inlägg om händelserna 1987, vilket även NSD har uppmärksammat härom veckan. Flera läsarkommentarer under artikeln och på toppmotet.se är mycket läsvärda.

Jag intervjuade själv några yrkesfiskare i Töre en kort tid efter jakten 1987 och blev därigenom djupt övertygad om att det var verkliga ubåtar som opererat i Töre.

Än så länge har inga andra medier ens nämnt Lindbergs uppgifter. Är det ingen som läser NSD söder om Västerbotten?

onsdagen den 4:e maj 2011

Sommarens insatser i Afghanistan och Libyen


Att hitta SEALs som vill prata om operation Neptune´s Spear är inte helt lätt men en av mina släktingar over there har hittat en tidigare SEAL som ställde upp och lyfter fram underrättelsearbetet bakom räden.

Med Osama bin Ladin borta, hur ser sommarens utmaningar ut för Sverige i Afghanistan och Libyen? Johan Wiktorin på Försvar & Säkerhet kommer med flera synnerligen tänkvärda slutsatser och funderingar.

Wiktorin ställer indirekt brännheta frågor till svenska politiker genom att skriva:

"Samtidigt har våra politiker hårt bundit sig för att slutföra Afghanistaninsatsen, vars tribut riskerar att öka det närmaste året. Omvärlden upplever också andra konvulsioner, inte minst i Syrien, Jemen och Pakistan. Saudiarabien och Iran är på kollisionskurs med varandra."

Om Libyen skriver Wiktorin hur flera länders ställningstagande kan hänga ihop med dessa länders geografiska närhet till Belarus (Vitryssland) och:

"Glappet mellan än högre politiska ambitioner och viljan att avdela medel för dessa har ökat hos de största deltagarna."

Läs absolut hela Wiktorins inlägg.

Att Wiktorin ska få offentliga svar på sina frågor är osannolikt men nog är det hög tid att offentligt konstatera, som Wiktorin också skriver, att "världen lever mycket farligare än på länge."

tisdagen den 3:e maj 2011

Hemliga SEAL-stupade i Pakistan?

Ett US Navy SEAL NSWDG/DevGru-märke som inga aktiva operatörer bär. Frågan är om ens några f.d. operatörer bär detta märke.

En lång rad amerikanska medier bekräftar nu att det var US Navy SEAL-gruppen NSWDG/DevGru som bemannade huvudstyrkan i bin Ladin-operationen. Nya uppgifter om just NSWDG är dock inte lika många.

Men National Journal kommer med flera uppgifter jag inte sett förut, som att totalt "flera dussin" JSOC-operatörer (NSWDG är ett av specialförbanden som JSOC styr) har stupat i Pakistan under de senaste åren, men att deras dödsort (Pakistan) är en statshemlighet. Istället påstås det, enligt samma artikel i National Journal, att de alla dött i utbildningsolyckor i östra Afghanistan.

Artikeln beskriver även samarbetet med CIA och så notan, en miljard dollar årligen.

F.ö. bygger USA:s marina specialförbandsledning upp en egen hemsida.

måndagen den 2:e maj 2011

Operatörerna som dödade bin Ladin

Att Usama bin Ladin är död vet nu alla. Men exakt vilka specialförband var det som dödade honom?

Utländska mediakällor, exempelvis ABC News, uppger att gruppen som dödade bin Ladin bestod av några CIA-män samt en huvudstyrka bestående av högst 25 US Navy SEALs.

Det har ännu inte uttalats, men rimligen var det gräddan av SEALs och CIA-operatörer som utförde den snart historiska helikopterräden (som enl. en del källor utgick från Pakistan men enl. andra från afghansk mark). Därmed kan man anta att CIA-männen tillhörde SOG, vars föregångare verkade även i Sverige. SEAL-operatörerna bör rimligen tillhöra den SEAL-enhet som tidigare var känd som United States Naval Special Warfare Development Group (NSWDG) eller i vardagligt tal DevGru (även DEVGRU). Förbandets nuvarande namn är hemligt (först med hemligt förbandsnamn var dock Intelligence Support Activity även kallade "the Activity").

Det är DevGrus emblem ovan. Om det även används av DevGru-arvtagarna är inte känt. Metallemblemet i mitten av skölden är dock gemensam för alla SEALs. Bland de svenskar som fått viss SEAL-utbildning finns Jan T. Sundlöf, som jag berättade om i min förra bok, Elitförband i Norden.

UPPDATERING 14:15
Det finns nu många källor som bekräftar att det var US Navy SEALs i huvudstyrkan, så många att jag inte bryr mig om att länka till några exempel. Antalet som fanns i helikoptrarna var tydligen ett fyrtiotal, medan det var drygt 25 som gick in i huset.