torsdagen den 28:e april 2011

Tyskar och allierade i Sverige

Många tidigare opublicerade bilder och dokument vittnar om att vi hade större närvaro av utländska soldater i landet än vad som antagits, liksom att svenska försvaret sköt ner TIO flygplan enbart 1940, samtliga tyska.

Den första bildserien från den mest omtalade händelsen under kriget, transiteringen av Engelbrecht-divisionen genom Sverige. Nya bilder från genomfarten av en SS-bataljon. Nya uppgifter om USA:s militärbaser på svensk mark 1944-45.

Ja, det är lite av innehållet i min nya bok som jag just släppt. Andra ingredienser är bisarra pansaraffärer Sverige-Tyskland-Sovjet, polisrapporter om SS-varulvar i fjällen och ett "ubåts-scoop": Sverige lät utbilda tyska ubåtsbefäl i hemlighet och minst ett av dessa tyska befäl sänkte senare svenska fartyg.

Två av de svenska soldater som upplevde både tyskar och allierade under kriget och var med på dagens boksläpp intervjuades av Radio Norrbotten och man kan här lyssna på en del av vad de berättade.

Tyskar och allierade i Sverige erbjuds i SMB:s kommande Pennan & Svärdet.

måndagen den 25:e april 2011

Putins agenda i Stockholm

Den norska dokumentärserien "Kall kapplöpning" sammanfattar de senaste årens säkerhetspolitiska utveckling i Arktis.

Sverige blir om två veckor ordförande i Arktiska rådet för en period av två år. Imorgon anländer premiärminister Vladimir Putin i Stockholm för att diskutera Arktis.

De mer konkreta samtalsämnen som regeringens hemsida nämner är "samarbetet i Östersjöregionen och Arktiska rådet". Om drygt två veckor råkar Sverige ta över ordförandeskapet i just Arktiska rådet.

Denna blogg har vid flera tillfällen tagit upp hur Norge sedan några år tydligt och öppet flyttat säkerhetspolitisk fokusering norrut och som en konsekvens ifjol flyttade sitt operativa högkvarter till ett fjäll ovanför polcirkeln.

För den som vill ta del av den norska och i viss mån även ryska synen på Arktis vill jag starkt rekommendera dokumentärfilmsserien "Kall kapplöpning" som skildrar både den ökande militära övningsverksamheten och upprustningen i norr. Det enda dåliga med denna serie är att man som svensk tydligen måste ha norsk TV för att få se den (när den går i repris), eller besöka Norge där den säljs i vanliga bokaffärer som köp-DVD. Det senare sättet var det enda möjliga för mig. Jag har aldrig tidigare sett en så välgjord, saklig men samtidigt gripande dokumentär om Arktis i klimatförändringarnas och säkerhetspolitikens tecken.

För att något men inte helt byta ämne rekommenderar jag denna nyliga artikel på engelska från rysk stats-TV om rysk militär syn på Rysslands totala säkerhetsutmaning. Intressant med synen på "Stora oredans" betydelse. Man bör dock ha i åtanke att generalen ifråga representerar den äldsta generationen.

fredagen den 22:e april 2011

Hangarfartyget Gotlands framtid

Ska Gotlands hemvärnssoldater kompletteras med ett reguljärt kompani stationerat på ön? På bilden en av Hemvärnets Ak 4B. FOTO: Indianarrow

Upptäckte just denna debattartikel om Gotlands försvar och därefter upptäckte jag en till, några veckor gammal men inte mindre läsvärd för det.

Alla läsare tillönskas en GLAD PÅSK!

Drönare över Libyen nu beväpnade

Nu är de inte längre så hemliga, i samband med att USA:s militärledning meddelat att drönarna över Libyen sedan igår är beväpnade.

onsdagen den 20:e april 2011

Hitler och Moskva



SVT:s Magnus Utvik har recenserat nya boken Hitlers första nederlag av Niklas Zetterling och Anders Frankson. För att citera Utvik: "En oumbärlig bok" (recensionen startar vid 4:44).

Har själv inte hunnit så långt i läsandet att jag riktigt kan recensera den men jag vågar redan påstå att om man är intresserad av det tyska angreppet mot Moskva, som är bokens tema, så finns det ingen bättre bok på svenska.

Detta års segerparad i Moskva, dubbelt så stor som fjolårets, ska kanske delvis ses i ljuset av att det i sommar blir exakt 70 år sedan Hitlers största invasion, dvs. operation Barbarossa, och i höst 70 år sedan operation Tyfon, huvudanfallet mot själva Moskva.

En till nyhet apropå Frankson & Zetterling är att deras milstolpe till bok Tjerkassy 44 (den finns översatt till engelska) nyligen fick detta omdöme i tidskriften Global War Studies: "Det hittills bästa verket på engelska i ämnet har lite överraskande skrivits av två svenska militärhistoriker". Den som tyckte detta är Kevin W Farrell, professor vid West Point.

Vad säger man, inte illa!

F.ö. är det idag (20/4) Hitlers födelsedag, vilket jag hade tänkte förbigå med tystnad. Men med tanke på denna ryska nyhet kan jag inte låta bli att nämna det.

Fler västofficerare till rebellerna

Något beslut om EUFOR Libyen verkar inte ha kunnat fattas idag. Men däremot har det blivit klart att Frankrike och Italien gör som Storbritannien och skickar militära rådgivare till rebellområden i Libyen.

I en anonym kommentar till förra inlägget fanns detta tips om en blogg enbart om EUFOR Libyen. Vem/vilka som ligger bakom bloggen är klart oklart :-) men intressant är den.

EU Battle Group till Libyen avgörs idag

Österrikiska Pandur-pansarbilar ingår i den EU-enhet som är mest aktuell för EUFOR Libyen. FOTO: Friedrich Böhringer

Enligt österrikiska medier avgörs det idag om EU för första gången ska använda en battle group, genom att skicka den till Libyen för att skydda humanitär hjälp. Ryska statliga Russia Today kommenterar: "Russia has voiced concern that Europe plans an invasion under the guise of a relief effort".

Österrikarna utgör en del av EU Battle Group 107 som även innehåller finsk trupp. Finlands största tidning (som delvis översätts till engelska) berättade i måndags att de finska pansarbilarna i EUBG 107 just har blivit "tropicalised" (HS glömmer att nämna den österrikiska kontingenten men att de ingår i EUBG 107 framgår av flera andra källor).

Ni som kan finska, vad säger finska medier idag om EUFOR Libyen?

Upptäckte just en ny läsvärd Libyenkrigsbloggare på en ö inte långt från Libyen, Malta.

För den som kan tyska är även denna österrikiska artikel av intresse.

Ny svensk Vietnam-veteran

En för mig tidigare okänd svensk Vietnam-veteran har dykt upp. Undrar vad förbandet hette mer exakt?

tisdagen den 19:e april 2011

Brittiska officerare till Libyen

En ung man i Benghazi håller upp en bild av gamle kung Idris, bilden är tagen för några veckor sedan. En grupp brittiska officerare är nu på väg till Benghazi. FOTO: Maher

BBC och en rad andra utländska medier rapporterar nu att ett tiotal brittiska officerare skickas till den libyska staden Benghazi för att ge råd på plats till rebellerna.

Den brittiska officersgruppen blir inte de första rådgivarna men hittills har denna typ av stöd på libysk mark från Nato-stater varit mer diskret.

För övrigt bytte Benghazi ägare ett antal gånger under andra världskriget.

måndagen den 18:e april 2011

Sveriges motståndsrörelser och CIA

I min kommande bok spårar jag ursprunget till CIA:s stay behind organisation i Sverige.

I både den just utkomna boken Den dolda alliansen och den snart släppta romanen Landsförrädaren spelar så kallade stay behind organisationer i Sverige stor roll.

Första gången jag skrev om stay behind i Sverige var tillsammans med Lennart Westberg i Svenskar i krig 1914-1945 i kapitlet "Efterspel och efterträdare". Vi beskriver där hur svenskar som varit frivilliga under andra världskriget dök upp under kalla kriget i olika stay behind sammanhang. Jag ska villigt erkänna att det är krångligt med dessa topphemliga klubbar. Denna hemsida fungerar som en snabbkurs i de olika varianterna av fenomenet i Sverige.

I min kommande bok, som jag snart ska börja berätta mer om, fokuserar jag på en av dessa organisationer och mer specifikt den svenska CIA-stay behind-organisationens förhistoria.

Raketartilleri och SAS i Libyen

Raketartillerisystemet BM-21 Grad är ett centralt vapensystem i det libyska elitförbandet 32. brigaden. Här en Grad på hemmaplan.

Karl-Gunnar Norén tog härom dagen upp Libyens specialbrigader. Här följer ytterligare några uppgifter om dem och brittiska SAS i Libyen.

Libyens främsta förband och enligt vissa även en sorts specialförband - det är den 32. brigaden, även kallad “Khamisbrigaden”, som har en egen Wikipediasida med flera länkar. Men den kanske mest intressanta artikeln om denna enhet finns ännu inte som en länk på den sidan. Det är denna artikel från oftast mycket trovärdiga Jamestown. Bland annat bekräftar artikeln uppgiften på Wikipedia att brigadchefen utbildades vid f.d. Frunze-militärakademin i Moskva.

Ett av brigadens viktigaste vapensystem förefaller vara sovjetiska "Grad" raketartillerisystem, ett minst sagt lite ovanligt vapen bland specialförband (om man nu ska räkna 32. brigaden som det).

En annan högintressant bekräftelse i Jamestown-texten är att brittiska Special Air Service (SAS) redan före årets krig var nere och utbildade i Libyen, sannolikt då inom 32. brigaden. Törs man gissa att flera/alla av dessa utbildare nu är tillbaka i Libyen?

För övrigt fanns det på 1980-talet upp till 2500 sovjetiska vapenexperter (militärrådgivare) på plats i Libyen enligt den ifjol utkomna österrikiska boken Schattenarmeen (Skuggarméer) av Wilhelm Dietl, som jag nyligen recenserade. Tyvärr finns inte den recensionen online men jag kan sammanfattningsvis säga att kan man tyska och är intresserad av vad som just nu sker i muslimvärlden är boken mycket givande.

lördagen den 16:e april 2011

Segerparaden dubbelt så stor

Originalparaden i Moskva 1945, som är avbildad på detta sovjetiska frimärke, omfattade 40 000 soldater.

Ifjol omfattade Segerparaden i Moskva 10 000 soldater, i år blir det dubbelt så många. Detta bekräftas nu av både ryska statliga riksmedier och mer lokala medier.

Rysk statlig press bekräftar nu andra ryska mediers påståenden om att den som ska leda paraden inte som tidigare blir försvarsministern (som sedan några år är civil) utan generalstabschefen.

Fjolårets "lilla" parad har en fin Wikipedia-sida.

En varning riktad till tidigare sovjetiska stater på grund av ur rysk synvinkel förudmjukande/lögnaktig hantering av andra världskriget mm förbereds för närvarande.

fredagen den 15:e april 2011

Gröna baskrar på Röda torget

VDV, Rysslands största elitförband, bär helt logiskt himmelsblå baskrar eftersom de utgör de luftburna trupperna. FOTO: US Government

Idag förkunnade ryska statsmedier att grön basker blir standardhuvudbonad i ryska armén. Redan om några veckor, vid årets segerparad på Röda torget, ska de nya baskrarna bäras.

Grön basker har hittills enbart burits av specialförband inom gränstrupperna (i den ton av grönt som är gränstruppernas kännetecken). Baskrar har överhuvudtaget mest associerats med VDV, de luftburna trupperna, och marininfanteriet.

Nu blir basker alltså standard överallt utom bland sjömännen, som fortsätter med den traditionella skärmlösa "Kalle Ankan". VDV får fortsätta med sin himmelsblå baskerfärg och flygvapnet får baskrar i en annan ton av blått. Gissningsvis kommer inte Rysslands vinröda och orangea baskrar att byta till gröna eftersom de inte lyder under försvarsministeriet.

För övrigt, vad gäller Ryssland, är idag finskt "stöd till terrorister" för andra dagen i rad den största nyheten i den statliga tevekanalen Russia Today. Idag är det finlandssvenske Mikael Storsjö som är i centrum för Russia Todays rapportering.

UPPDATERING 19:30
Finlands största svenska tidning har nu den ryska mediefokuseringen på Finland som en större nyhet.

Specialbrigaderna kvar

Karl-Gunnar Norén (bilden) är författare till en bok om striderna i Libyen kring Tobruk 1941. Här följer ett nytt samtal med Norén om gårdagens och dagens krig i Libyen.

"Slutskedet i Libyen kan bli långt", detta förutsåg i mars min författarkollega Karl-Gunnar Norén. Nu har halva april gått, vad säger Norén nu?

LG: Senast idag stod det i tidningen om Tobruk. Kan du berätta lite om dina egna intryck av Tobruk som stad och ur militär synvinkel?

KGN: Tobruk har ett naturskönt läge med den troligen bästa naturhamnen längs hela södra Medelhavet. De ursprungliga delarna från 1930-talet utgörs av en vit ganska lågskalig bebyggelse. Vid infarten från Dernahållet möter man en mer modern 1990-talsbebyggelse som man ser mycket av i Egypten. Trots att stadens namn är välbekant sedan andra världskriget är det få som kopplar den samman med Libyen!
Till skillnad från ruinerna av Apollonia och Cyrene bara 25 mil västerut på vägen till Benghazi märks i Tobruk inga rester av antiken, utan det var de italienska fascisterna som utvecklade Tobruk till en fästning och flottbas. Italienarna byggde stora underjordiska skyddsrum och ett bra sjukhus, som finns kvar. Numera finns också omfattande oljeinstallationer. Staden ligger som en sista utpost på vägen till Egypten. Hyggliga hotell, mycket trevliga människor, Nordafrikas bästa fiskrestaurang.
Vissa delar av den 50 kilometer långa fästningsgördeln runt Tobruk finns kvar i nästan ursprungligt skick och är tillgänglig. Andra delar är fortfarande avspärrade på grund av minorna från Rommels dagar! Hade Libyen bevarat bara ett av slagfälten utanför staden intakt, alltså med stridsvagnar, pjäser och flygplan hade man haft en av världens mest spännande resmål! Men skrotningen av vraken var Libyens huvudinkomst långt in på 1950-talet, och idag är det bara mindre plåtrester kvar i öknen.

LG: Är libyerna mycket kunniga om hur striderna fördes i deras land under andra världskriget?

KGN: Min uppfattning är att välutbildade och framför allt unga libyer har goda kunskaper om att det fördes ett krig, och att det påverkade den libyska befolkningen. Därmed inte sagt att de politiska orsakerna och strategiska följderna står klara för dem.
Släktbanden är mycket starka i landet, och den italienska kolonialpolitiken hade fruktansvärda följder för nästan alla klaner och stammar. Senusiernas uppror slogs ned med stor grymhet, och Libyens ursprungsbefolkning minskade därmed under 1930-talet. Andra världskriget som följde på upproren blev alltså en stoppboll för Italien och nystart för ett samlat styre under en egen kung.

LG: Vilken roll spelar Tobruk idag?

KGN: Till skillnad från Benghazi ligger Tobruk på tryggt avstånd från Tripoli. Det finns i verkligheten bara två vägar som leder till staden. Längs kusten löper den av italienarna anlagda Via Balbia och genom öknen går en uråldrig karavanväg, nu upphöjd till modern motorled. De är bägge lätt kontrollerade av Natos flygparaply.
Tobruk har ett bra sjukhus som kan ta emot sårade från striderna, och en helt intakt infrastruktur som regimen inte kan komma åt på grund av det stora avståndet. Landsvägsförbindelserna med Egypten är utmärkta, liksom sjövägen till övriga länder. I Tobruk kan också en del av problemen med internflyktingar få sin lösning genom inkvartering i privathem. Om den delning av Libyen som några fruktar blir av kommer Tobruk få stor betydelse som provinsens näst största stad.

LG: Vad tror du om rebellsidans möjligheter?

KGN: I den östra provinsen Cyrenaika med huvudorten Benghazi där kung Idris regerade landet har Khadaffi alltid haft svagare stöd än i Tripoli. De militära resurser rebellsidan hade inledningsvis med förband som just bytt från regeringssidan till rebellsidan kan knappast kompensera stridernas nednötning med rekrytering av frivilliga. Dessa har i bästa fall en kort värnpliktstjänstgöring bakom sig, men är inte samövade och har troligen inte tillräckligt många eller goda befäl. Den materiel man i starten av upproret fick kontroll över förbrukas nu i snabb takt. På grund av FN:s vapenembargo kan den inte ersättas utan att en nation – läs USA eller Frankrike – bryter mot embargot. För närvarande håller rebellerna inte erövrade mål på ett övertygande sätt, trots Natos flyginsatser som ändå går utöver mandatet. Det är enligt min mening uteslutet att de skulle kunna militärt erövra Tripolitanien [västra Libyen] med huvudstaden Tripoli utan att fler regeringsförband byter sida.

LG: Vad tror du om Khadaffis möjligheter?

KGN: Jag tror att det är fel att intala sig att Khadaffi enbart är stödd av bajonetter. Han hade ett starkt folkligt stöd då han störtade en åldrig och korrupt kung av traditionellt snitt. Flera grupper har fått förbättringar. Den materiella levnadsstandarden i Libyen är tämligen god med afrikanska mått mätt, BNP är den näst högsta på kontinenten efter Sydafrika. Ekonomiska reformer har skapat en medelklass som inte har ekonomiska motiv att göra uppror. Ifråga om mänskliga rättigheter och möjligheter att bilda politiska partier ligger Libyen i bottenskiktet, men om man sköter sitt och inte protesterar mot styret kan man leva ett lugnt liv där trafiken är den största faran.
Men Khadaffis dagar är räknade. Oljeutvinningen medförde också modernisering, och nu är Libyen liksom praktiskt taget alla länder uppkopplat i en global postmodernisering. Särskilt unga libyer skiljer sig inte från unga i andra länder, och de kräver fler mänskliga rättigheter. Och de ger sig nog inte utan att få sina krav tillgodosedda.
Något som passerat obemärkt i omvärlden är det fängelseuppror som slutade i en massaker på 1200 fångar 1996. Sådana händelser stannar kvar i medvetandet hos de familjer som drabbades, och därmed är upproret också knutet till äldre generationer.
Khadaffis legostyrkor slåss bara så länge de får betalt. Tillgång till kapital samlat utanför Libyen har nu strypts, liksom oljeinkomsterna. Även om pengar och guld samlats på hög i Tripoli kommer den dag då utbetalning av sold upphör. Då upphör även legoarmén.
Annorlunda är det med de specialbrigader som står under befäl av de revolutionära kommittéerna. De kan i värsta fall slåss till slutet, liksom säkerhetstjänstens personal. Det är troligen ur dessa formationer man idag tar de civilklädda krypskyttar som terroriserar civilpersoner från hustaken i Tripoli. Historien är full av berättelser om vad som kan hända sådana figurer när regimer faller. Väl identifierade så slits de bokstavligen i stycken av ursinniga folkmassor. Något som bidrar till att de stannar vid förtryckets sida in i det sista.

LG: Tack för intervjun!

Tilläggas kan att Tobruk 1941 inte är Karl-Gunnars första bok om ökenkrig, han har tidigare skrivit El Alamein 1942. Han har sedermera själv fungerat som guide på nordafrikanska slagfält. SMB kommer inom kort att åter erbjuda Tobruk 1941.

torsdagen den 14:e april 2011

Finland i ryskt mediefokus

Rysslands främsta engelskspråkiga media, Russia Today (RT), har idag som främsta nyhet en rysk-finsk kontrovers.

Ingredienserna är bland annat en mycket kontroversiell finsk präst, Tjetjenien, grannrelationen Ryssland-Finland, terrorism och inte minst en mängd juridiska internet-frågor. Finlands minoritetsombudsman Eva Biaudet polisanmälde i förra veckan den kontroversielle kyrkoherden ifråga, Juha Molari.

Idag avstängdes tills vidare Molari från sin tjänst av domkapitlet i Esbo stift.

Den ryska nättidningen Pravda.ru - som inte har samma tyngd som sovjetiska Pravda men som inte helt kan ignoreras - går längre än Russia Today och anklagar idag Finland för att "nära på stödja de extremistkrafter som är emot Ryssland". Artikeln i Pravda.ru är till stor del en intervju med Johan Bäckman.

Mistral: tillbehören

Nu diskuteras tillbehören i Mistral-affären mellan Frankrike och Ryssland.

TV om "Den dolda alliansen"

Denna lite taffligt gjorda men dock mycket intressanta norska teveintervju med författaren av Den dolda alliansen är allt jag funnit i TV-väg om Mikael Holmströms bok.

Även en veteran från Flygenhet 66 framträder i det norska inslaget.

Har du sett något på svensk teve om Den dolda alliansen? Du behöver inte lägga upp en länk, berätta bara vilken dag du såg det och på vilken kanal. Jag vill gärna se mer men fann inget. Misstänker dock att jag använt fel sökord.

onsdagen den 13:e april 2011

Det doldas död

Inte bara säkerhetspolitiska myter avlivas, boken innehåller även uppgifter om en sovjetisk ambassadörs hot mot Sverige, sovjetiska anfallsförberedelser, svenska fallskärmsjägare i Finland och "svenskt ubåtskrig mot Sovjet".

Idag är första recensionsdagen för en riktigt viktig bok: Den dolda alliansen av Mikael Holmström. Min egen recension av den publiceras först om några veckor i Pennan & Svärdet i samband med att boken erbjuds inom SMB. Men vad säger andra om boken?

DN:s recension finns ännu inte på nätet men det gör däremot SvD:s, som har rubriken "De enda som inte visste var svenskarna" (skriven av en extern journalist eftersom Holmström jobbar på SvD).

Utanför Stockholm har publicerats "Den grundläggande lögnen" och "Tid ompröva svenskt förhållningssätt till Nato"

Flygbloggaren Lae har tagit upp en del av bokens finska aspekter. Ska förresten bli högintressant att höra vad finska recensenter säger om bokens påståenden om mycket långtgående finskt Nato-samarbete, tidvis djupare än det svenska.

I en optimal värld borde bokens avslöjanden resultera i en bred och välbehövlig försvarsdebatt. Får man hoppas på en sådan om några veckor när fler hunnit läsa boken? SvD:s Rolf Gustavsson ställer en relevant fråga: "Vågar Juholt släppa ut katten ur säcken?"

Det är trist att fallskärmsjägarchefen Torbjörn Elming inte fick läsa denna bok, han avled 2009. Men han finns i alla fall med i boken.

måndagen den 11:e april 2011

Fyra specialförband i Libyen

Emblemet för franska 1. RPIM, med SAS-anor från andra världskriget i Nordafrika. Enligt bland annat Rysslands statliga nyhetsbyrå är franska specialförband nu aktiva i Libyen. Devisen på märket är identisk med SAS-devisen "Who dares wins".

Ryska statsmedier påstår att även franska specialförband nu är aktiva i Libyen. Brittiska medier rapporterar att två SF-officerare ligger risigt till på grund av vad de sagt eller tänkt säga om SAS/SBS-insatser i bland annat Libyen.

De ryska påståendena, som stöder sig på en algerisk tidning, saknar enligt fransk press trovärdighet, men är på sitt sätt ändå intressanta.

I Storbritannien avslöjades i helgen att två officerare har gripits i enlighet med Official Secrets Act på grund av information om specialförbandsinsatser i bland annat Libyen. Intressantast med den brittiska artikeln är dock kanske tidningens påstående att förutom SAS även SBS och det rätt nya SFSG (2006) har skickats till Libyen.

Stämmer Daily Mails påstående har hittills tre brittiska specialförband satts in i Libyen. Med CIA:s SOG alltså totalt fyra västliga specialförband inne i Libyen. Stämmer de algeriska/ryska påståendena: fem.

F.ö. står förkortningen 1. RPIM för 1er Régiment de Parachutistes d'Infanterie de Marine, alltså 1. Marininfanterifallskärmsregementet.

P.S.
BBC bekräftar delvis Daily Mails artikel.

Östeuropas militärutgifter ökade mest

DN hade idag en artikel som ännu inte finns på nätet: "Militära utgifter ökar - men inte i Europa". Rubriken stämmer inte riktigt överens med innehållet.

Om man med Europa avser Västeuropa stämmer rubriken. Om man med Europa däremot avser både väst och öst är rubriken missvisande, eftersom det av DN:s egen grafik tydligt framgår att ingen region i världen haft en lika stor procentuell ökning av försvarsbudgetarna som Östeuropa mellan 2001 och 2010: 88 procent. Därefter kommer Nordamerika med en ökning på 80 procent och därefter Östasien med 70 procent.

Vilka stater som enl DN:s definition ingår i Östeuropa och Östasien framgår inte.

söndagen den 10:e april 2011

Brittiska marines till Medelhavet


Royal Marines på väg mot Medelhavet.

Denna video bör ses efter att ha sett föregående blogginlägg.

Mer marines riktning Libyen


Det amerikanska engagemanget ökar onekligen.

Tidsramarna är rätt intressanta.

fredagen den 8:e april 2011

Med Tommy-gun vid Treriksröset

Norsk jägarsoldat vid den nordligaste allierade basen i Sverige, Pältsastugan nära Treriksröset. Vapnet är en amerikansk Tommy-gun och uniformen är också amerikansk (utom gradbeteckningarna). BILDKÄLLA: Heidi Rognli Heimdal

På hemsidan för radioprogrammet "Operation Sepals: CIA i Norrbotten" finns nu ett bildspel som visar 13 fotografier från Sepals-baserna. Vill du uppleva vad som idag återstår av Sepals kommer här några tips.

Vill du se föremål och foton från Sepals-baserna finns en del att se på Försvarsmuseum i Boden och i dess nordliga filial Abisko Gränsförsvarsmuseum. Är du i Abisko kan du ju även uppleva Sepals II i Unna Allakas, men det tar drygt en dag att vandra dit. Sepals I i Pältsastugan kan man också nå från Abisko medelst vandring, men från finska Kilpisjärvi är det ett betydligt kortare avstånd.

Vill du se några av de tyska soldatstugor och vindskydd som ligger i området för Sepals II har jag lagt ut denna illustrerade skildring av området.

I min nya bok Tyskar och allierade i Sverige berättar jag en del om Sepals-baserna i Norrland, men faktiskt desto mer om OSS i Stockholm.

Det är väl rätt märkligt att Sepals-baserna fram till nutid har varit så okända. Men det finns andra och kanske ännu mer besynnerliga händelser i norr som inte har hamnat i de breda skildringarna över andra världskriget i Norden. Norsk TV uppmärksammade just "grottmänniskorna" och striderna på nordnorska Söröya den sista krigsvintern. Man kan nu se denna dokumentär på NRK:s webb och stillbilder från dokumentären finns här.

Rysk TV om Sveriges Nato-relation

Så här skildrar ryska statliga Russia Today aktuell svensk säkerhetspolitik.

Gripen över Libyen har föranlett Russia Today att göra ett längre inslag om svensk säkerhetspolitik. Den svenska insatsen i Afghanistan och övningsfält i Norrbotten tas också upp.

Inslaget kan jämföras med Pravda.ru:s artikel om om ett "krigshungrigt" Sverige härom veckan. Man bör dock notera att Pravda.ru inte alls har samma ställning som gamla sovjetiska Pravda.

torsdagen den 7:e april 2011

Fallskärmsjägare, SE HIT!

Ja, och alla andra som diggar VDV. Denna blogg rapporterade i augusti ifjol om de enligt helt öppna ryska källor "största luftburna militärövningarna sen Sovjetunionen." Men då fanns inte mycket ute på nätet i filmväg. Nu dräller det av fina filmsnuttar.

Här ser man en lätt stridsvagn, en Sprut-SD, fällas med fallskärm och sedan korsa vattendrag varvid den skjuter även med huvudbeväpningen, en 125 mm pjäs:



Från samma övning men andra vinklar och scener. Här ser man på närmare håll den nya fallskärmshjälmen:

247 militärer hotar med "drastiska åtgärder"

Äldre personal avskedas i stor skala för att möjliggöra en större modernisering av den ryska militären. I denna process har hittills mest enskilda protester hörts, som den från den nu fängslade spetsnazöversten Vladimir Kvatjkov. I Murmansk protesterar nu en grupp försvarsanställda högljutt.

Som både ryska och norska medier nu rapporterar hotar en grupp om 247 missnöjda försvarsanställda i Murmansks län med "drastiska åtgärder" om inte löften om bostäder infrias.

Hur det ryska Officersförbundet ställer sig till den nya protesten framgår inte.

onsdagen den 6:e april 2011

"Vår förbannade skyldighet"

Svenska frivilliga i Varkaus, Finland, som just färdigställt en erövrad sovjetisk T-34 för ny insats, mot Röda armén. Bilden är aldrig tidigare publicerad. FOTO: Edmund Herstad

Missade du gårdagens dokumentärfilm om svenska frivilliga för Finland så sänds den igen torsdag 7 april kl 23 på SVT Kunskapskanalen. Detta var en dokumentär som överträffade mina förväntningar och som du nog även vill spela in (den finns inte på SVT Play).

Dokumentären "Finlands sak är vår" är en helt nygjord dokumentär om och med svenska frivilliga i både vinterkriget och fortsättningskriget. Man blandar alltså film av de frivilliga när det begav sig (flera klipp som jag aldrig sett tidigare) och proffsiga intervjuer med de idag mest vitala av veteranerna. Bland de intervjuade finns Lars Björklund, som finns på omslaget av den inbundna upplagan av Svenskar i krig. Vidare medverkar Carl-Ragnar Béve (läs om honom i Från Salla till Hangöudd) och frivilligsoldaterna Bengt Jansson, Sven-Göran Heikka och Stig Skogsberg med flera (mer om dem i Fronten närmast Stockholm).

Bland de mest minnesvärda citaten i dokumentären tycker jag Stig Skogsberg står för, frivillig redan 1940 och still going strong. Han menar att den svenska frivilliginsatsen var "vår förbannade skyldighet".

OBS! En till finländsk dokumentär men enbart om Hangöfronten (bl a Svenska Frivilligbataljonen) sänds nu på lördag 9 april klockan 20. Den heter "Hangökriget" och sänds igen tisdag 12 april klockan 22 och torsdag 14 april klockan 23. Dessa tips har nu stått på de finlandsfrivilligas egen sajt ett tag men jag har lyckats missa dem.

tisdagen den 5:e april 2011

Mer pansar till kosackerna

Det våras för kosackerna. I förra veckan utrustades ryska arméns kosackelitförband med 100 luftburna stridsfordon modell BMD-2.

En megatrend efter Sovjets fall är att världen återgår till förhållanden och fenomen från tiden före första världskriget. Under min barndom på 70-talet tänkte jag mig istället 2000-talet ungefär som Star Trek. Lite Star Trek har vi fått men en rad gamla fenomen har också kommit tillbaka.

En science-fiction historia som gjorde ett starkt intryck på mig som grabb var The Mercenary (1977) av Jerry Pournelle. Den handlar om en yrkesofficer i en värld dominerad av the CoDominium, som är ett gemensamt USA-SSSR-imperium som skapas 1990. The CoDominium Navy och Marines är imperiets tyngsta verktyg för att kolonisera rymden och behålla makten. Jag gissade att världen skulle gå ungefär åt det hållet eller åtminstone bli "modernare", mer teknologisk, logisk och mindre styrd av historia och tradition.

Ack så fel Jerry Pournelle och jag fick. Visserligen har nu även barn mobiltelefoner som i Star Trek och datorer som överträffar 70-talets vildaste prognoser. Men om det är något som fått en comeback sedan Sovjetunionens fall är det ju historia och tradition. Jag menar då inte främst i bokvärlden utan i samhället i stort. Kanske inte så mycket i Sverige men desto mer i hela det gamla Östeuropa (numera Central- och Östeuropa) och i stora delar av Asien.

Ett exempel på vad jag syftar på är kosackväsendets återkomst i både Ryssland och Ukraina. En trend som svenska medier hittills i stort har missat trots att över 700 000 ryska medborgare registrerat sig som kosacker. Av dessa har 250 000 tagit på sig olika former av statlig eller kommunal tjänst: de är frivilliga inom polisen, armén, säkerhetstjänstens gränstrupper etc.

Till saken hör att bakom kosackernas engagemang för kyrka, familj och hästar finns en annan sida: tusentals av dem är veteraner från postsovjetiska väpnade konflikter, exempelvis i Moldavien och Georgien. En betydande del av de ryska medborgare som var frivilliga på den bosnienserbiska sidan i Jugoslavien 1992–95 var kosacker.

Inför valet 2007 slöt partiet Enade Ryssland ett avtal om samarbete med Rysslands största kosackförbund. Därmed blev kosackväsendet en del av Rysslands största parti. Därefter fick Rysslands högste kosack, Viktor Vodolatskij, bli ledamot av den ryska duman och medlem av dess säkerhetskommitté. Året dessförinnan hade han fått genomgå en utbildning vid den ryska generalstabens militärakademi.

Under 2005 drev president Putin igenom en länge emotsedd lag om kosackväsendet. Resultatet är bland annat att fjorton ryska arméförband nu har ordet kosack i namnet. Inom gränstrupperna har inte mindre än 42 gränsposteringar blivit "kosackiserade". Som kosack i värnpliktsåldern har man sedan 2005 alltså rätt att i första hand få tjänstgöra i någon av armé- eller gränstruppsenheterna med kosack i namnet.

"Kosackiseringen" av rysk politik och militär angår inte direkt oss i Norden. Kosackförbunden i Murmansk och Kaliningrad samarbetar visserligen med lokal militär men det är i sydvästra Ryssland, alltså i områdena ovanför Kaukasien, som kosackerna verkligen märks. En konkret påminnelse om detta kom i förra veckan då en statlig rysk nyhetsbyrå kunde berätta att det kosackluftlandsättningsförband (ja, du läste rätt) som finns närmast Kaukasien har fått 100 stridsfordon modell BMD-2 (se även detta nya filmklipp och detta från ifjol då BMD-2 för första gången fälldes med personal ombord). Nu är BMD-2 inte någon ny konstruktion, den är sovjetisk. Men det är en lyckad konstruktion utan egentlig mostvarighet i väst eftersom den kan dimpa ner medelst fallskärm. Givetvis har man redan noterat detta med stort intresse i Georgien.

Med andra ord är kosackernas remilitarisering inget hot mot Norden men en talande (och fascinerande) indikator på rysk (säkerhets)politik i stort - som angår alla Rysslands grannar.

Själva ordet kosack är rätt kul, det är av turkiskt ursprung och betyder bland annat fri man. Detta ord är ungefär det enda jag saknar i en aktuell bok:


Krigiska ord av olle Bergman är (förutom att ordet kosack saknas ;-) ) en rik källa till både kunskap och underhållning. Det är inte bara enskilda ord (exempel: panik, pappenheimare, pionjär och hakkapeliter) som får sin utförliga förklaring. Även krigsrelaterade begrepp som "moment 22" benas ut. Jag säger bara: köp och briljera! Den kommer att finnas i SMB:s sortiment om några veckor. En bok som redan finns där (dessutom till ett kanonpris) och som jag med en lätt reservation vill rekommendera är Jag var Hitlers chaufför av SS-Obersturmbannführer Erich Kempka. Ja, Hitlers chaufför fick alltså överstelöjtnants grad.


Vad kommer härnäst: Jag var Hitlers hund? Skämt åsido, trots att det de senare åren nu har utkommit ett antal böcker på svenska från Hitlers inre krets vill jag påstå att detta är en av de mer läsvärda med många starka detaljer. Norden finns också med på ett hörn genom ett besök hos Mannerheim (vad var det för Steyr-terrängbilar han fick i present?). Vad gäller min reservation, boken bör inte läsas utan förordet av Roger Moorehouse.

söndagen den 3:e april 2011

En STOR rekommendation

"Sammantaget pekar uppgifterna om träning på levererade vapen av egyptiska förband och deltagande av trupper från Tchad på en ökad risk för en regionalisering av konflikten i Libyen. När skilda länder som Sverige och Förenade Arabemiraten också börjar delta i operationerna, så innebär det att Libyenkriget sakta eskalerar i omfattning. 2011 blir ett långt år."

Det här är bara en enda STOR rekommendation att läsa blogginlägget "Libyenkriget eskalerar i omfattning", som citatet ovan kommer från. Inlägget finns på alltid läsvärda Krigsvetenskapsakademiens blogg Försvar & Säkerhet.

lördagen den 2:e april 2011

CIA i Norrland

Lasse Sarri tjänstgjorde under andra världskriget vid I 19:s jägarbataljon i Abisko, vars högkvarter var Abisko Turiststation (i bakgrunden). Men Sarri arbetade även, med sin chefs goda minne, som guide för Office of Strategic Services, som sedermera blev CIA.

Rapporterna om CIA:s specialförband i Libyen blir fler. Föregångarna under andra världskriget fanns på svensk mark från Treriksröset i norr till Jämtland i söder. Imorgon premiärsänds den första radiodokumentären om hela denna verksamhet.

CIA känner alla till. CIA:s förra skepnad, Office of Strategic Services (OSS), är inte lika välkänd i Sverige. Ändå har fältenheterna av OSS figurerat i filmer som "Örnnästet"(1968) "Inglourious Basterds" (2009).

I nutid är det CIA-SAD-SOG som gäller. SAD är CIA:s Special Activities Division. SAD:s spjutspets är dess Special Operations Group (SOG). På svensk mark verkade under andra världskriget två av SOG:s föregångare: "Perianths" vid baser kallade "Sepals" och en Operational Group (OG).

"Perianths" var jägarsoldater från Norge som utbildats dels av brittiska Special Operations Executive (SOE), dels av norsk och svensk militär och polis i läger för "polistrupper" (det lät mer neutralt så).

Den sydligaste OSS-enheten var en OG benämnd NORSO, för Norwegian Special Operations. Den bestod till skillnad från Perianths-grupperna av amerikanska medborgare (och en svensk) och var baserad huvudsakligen på norsk mark (några stenkast från gränsen) men hade även infrastruktur i Sverige och gick in på svenskt område. NORSO-chefen återkom till Sverige som diplomat på 50-talet och blev på 70-talet chef för hela CIA. Härom veckan avled den sannolikt siste NORSO-veteranen som landade per fallskärm i Sverige.

Operationen/projektet "Sepals" var ett spektakulärt samarbete mellan Sverige, Norge, USA och Storbritannien. Jag berättade en del om Sepals i Slaget om Nordkalotten men sedan dess har Roger Albrigtsens bok Operation Sepals utkommit. Ytterligare några detaljer kommer i min nya bok, som utkommer senare i vår.

Radiodokumentären, producerad av Carl-Magnus Helgegren, har premiär i Sveriges Radio P3 söndag 3 april kl 18:03. Repris lördag 9 april kl 20.03.

Lasse Sarri (bilden) är med i radiodokumentären. Han var långt ifrån den enda samen i nätverket kring OSS i Skandinavien. Ytterligare några ännu högst levande personer som var med i nätverket finns med i dokumentären.

En tevedokumentär om Sepals är på G, smakprov finns.

SOG:s roll i Libyen ökar



Vikten av CIA:s operatörer (SOG) i Libyen verkar öka. Denna video är från i torsdags. Vad gäller läget i luften och från luften påminner jag om bloggen Cencio4.