onsdag 29 september 2010

Otroligt men sant om Tyskland

Det är inte ofta första världskriget ger nyhetsstoff men nu finns till och med denna svenska nyhetsnotis. Ekonomiskt sett är alltså första världskriget ännu inte avslutat. Tyskland kommer först nu på söndag att bli helt kvitt kriget 1914-18.

Tysklands sista soldat från första världskriget avled 2008. Mer förvånande är kanske att den sista tyska insättningen på grund av kriget 1914-18 genomförs nu på söndag.

Man kan läsa mer utförligt om detta i brittisk och tysk press (här på engelska).

När kommer då första världskriget mänskligt sett att sluta? Teoretiskt sett kan det nog hålla på i några år till, säg fem, eftersom det i skrivande stund ännu lever tre eller fyra veteraner från första världskriget. Räknar man strikt är de tre, är man mer generös är de fyra. Läs mer om dem här.

Är det någon av bloggens läsare som vet om det är en slump att det nu på söndag även är exakt tjugo år sedan DDR upplöstes, dvs. 20 år sedan den tyska återföreningen. Om det är en ren slump så... är det väl en rätt häftig sådan.

tisdag 28 september 2010

Pakistan möjliggör amerikansk exit?

Det amerikanska analysföretaget Stratfors George Friedman målar i sin senaste analys upp en bild av att Pakistan kan möjliggöra för USA att militärt dra sig ur Afghanistan. Läs och begrunda.

För övrigt tycker jag följande ord ur analysen är värda att ramas in: "Generals must think about how to win the war they are fighting. Presidents must think about whether the war is worth fighting."

måndag 27 september 2010

Finland under kalla kriget

En ny bok på finska verkar att döma av denna tidningsartikel innehålla mycket nytt om Finland under kalla kriget (det första kalla kriget).

Någon bloggläsare som läst boken ifråga och kan kommentera???

Rysk värnplikt utökas

Rysk värnplikt utökas, sannolikt av flera skäl. I Sverige kritiseras den egna försvarspolitiken nu ännu kraftigare av tre tunga röster.

Kremls hedersvakt ifjol. FOTO: MC1 Chad J. McNeeley, USN

Bloggen "Sverige och världen" hann före denna blogg men det tål nog att fler skriver om denna statliga nyhetsbyrånotis. Bakgrunden är att Ryssland har valt att ha två personalförsörjningssystem samtidigt. Man kan alltså minska eller öka antalet värnpliktiga beroende på hur man lyckas lösa försörjningen genom yrkessoldater. I det här fallet verkar man dock ta till utökad värnplikt (100,000 fler eller?) inte på grund av svagt intresse för att bli yrkessoldat utan för att man troligtvis räknat fel på kostnaderna för yrkessoldater och inte vill dra ner på materielsidan.

Ingenting har nämligen sagts om att skrota anskaffningen av de extremt dyra nya smygflygplan, hangarfartyg, amfibiefartyg, atomubåtar etc som kungjorts tidigare i år och ifjol. Ett passande tillfälle att kungöra materielneddragningar hade varit under veckans stora konferens om Arktis i Moskva. Detta eftersom flera av de ovan nämnda vapensystemen lär baseras just i Arktis.

Ambitionerna i Arktis har (ännu) inte tagits upp av svensk press, trots att de inbegriper åtta nya kärnkraftverk ovan polcirkeln, med start redan 2012. Vad gäller engelskspråkig press har jag ännu inte hunnit gå igenom den, men denna kanadensiska artikel inför den ryska arktiskonferensen är klart läsvärd.

I Svenska Dagbladet har nu dock flera tunga röster blivit än tydligare om svensk försvarsförmåga.

söndag 26 september 2010

Krigsthrillern och sanningen

Krigsthrillern "Green Zone" med Matt Damon i huvudrollen har nu släppts på hyr-DVD och jag vill varmt rekommendera den. Men det filmen säger om beslutet att invadera Irak 2003 tål att diskuteras.

Om jag för en stund kopplar bort min iver att diskutera verkligheten bakom filmen så kan jag bara hålla med om att filmen är "en riktigt involverande bildupplevelse". Spännande och välgjord är det minsta man kan säga om dess rent filmiska kvaliteter, tycker jag. Men det blir mer komplicerat när man ska prata om vad filmen (indirekt) säger om Irakkriget, och särskilt om beslutet att invadera Irak 2003.

En bild från de verkliga striderna i Irak 2003. Ett stort antal veteraner från Irak medverkade i produktionen av "Green Zone". FOTO: USMC

Vad "Green Zone" i princip påstår (även om filmens upphovsmän säger att mycket är fiktion) är att Pentagon, eller lögnaktiga hökar inom Pentagon, körde över insiktsfulla CIA-veteraner. Hade de senare fått bestämma hade: 1. Irak knappast invaderats 2. Om så ändå skett, kaoset efter invasionen minimerats.

Wikipedias engelska hemsida om filmen skildrar korrekt kritiken mot filmen. Den verklige fanjunkare som Matt Damons karaktär är baserad på, Richard "Monty" Gonzales, har klargjort att han anser att man måste ta filmen med en stor nypa salt och särskilt dess "hökkonspiration". Se även denna recension. Vad gäller soldaternas uppträdande menar Gonzales att filmen är klart realistisk. Konstigt hade det varit annars, eftersom filmen dräller av amerikanska krigsveteraner som hela tiden fick möjlighet att styra i filmens utformning vad gäller soldathantverket. Detta är det som DVD:ns extramaterial mest handlar om (lite väl mycket).

Hur var det då egentligen med motiven till invasionen 2003? Kan inte påstå att jag läst särskilt många av alla de böcker som nu finns om Irakkriget. Men så mycket kan jag säga utifrån långa konversationer med författaren till böcker som Army Officer´s Guide (utgiven i femtio upplagor) och Operations Other Than War, nu avlidne överstelöjtnanten Keith E. Bonn (82nd Airborne mm), att han helhjärtat trodde att Irak besatt massförstörelsevapen (WMDs). Alltså, detta var hans övertygelse före och under invasionsskedet. Vi pratade om detta bara något dygn före invasionen och jag förstod att han då verkligen trodde att Saddam hade WMDs - som även Matt Damons filmkaraktär gör, inledningsvis.

Men kanske USA:s medborgare dock var medvetet förda bakom ljuset av en falang inom Pentagon och/eller av Bush och hans ministrar? Utesluter inte det, men vill inte heller, tills vidare, utesluta att även den amerikanska stats- och försvarsledningen själva trodde på WMDs i Irak. Kan någon rekommendera litteratur på precis denna punkt skulle jag välkomna sådana tips.

Sist men inte minst tycker jag som Nordenvän (farfar föddes i Oslo) att det är intressant att filmens manusförfattare Brian Helgeland i princip är norsk. Helgelands föräldrar kommer från Norge.

Apropå amerikaner med skandinaviska rötter sänder TV4 ikväll (26/9) filmen "Utlämnad" ("Rendition") med en viss svenskamerikan i huvudrollen. Filmen fokuserar på tortyr och självmordsbombare efter 11 september - på ett plågsamt vackert och intelligent sätt. Nu är jag givetvis rejält partisk på grund av Jake, men... döm själv!

torsdag 23 september 2010

Rysk fokus på Arktis

I Moskva avslutades idag en större internationell konferens om Arktis. I samband med den skickade Kreml ut flera budskap. Det är intressant att jämföra dessa med tidigare uttalanden.

Idag kungjorde Vladimir Putin genom statliga RIA Novosti att Ryssland har de bästa och fredligaste avsikter för Arktis och lovade konkret att Ryssland ska inrätta nya nationalparker i Arktis och anstränga sig att ta bort avfall från sovjetisk militär i regionen. Höga ryska diplomater har ännu uttryckligare sagt att Ryssland inte ska militarisera Arktis. Moskvas engelskspråkiga nyhetskanal inledde veckan så här:



Och idag sammanfattade man så här:



Hur stämmer då de här budskapen med vad Moskva sade ifjol om "en ny arktisk styrka"? Ska Ryssland bara tillföra modernare utrustning och enbart omdisponera redan existerande styrkor i Arktis? Egentligen bara effektivisera sin arktiska kustbevakning till fromma för världshandeln?

Kustbevakningen i Ryssland är emellertid inte riktigt att jämföra med svensk dito - återkommer till detta. Viktigast är dock att inte ord uttalats om att avstå från de 5-6 nya hangarfartyg, 4-5 stora amfibiefartyg och okänt antal nya atomubåtar som Ryssland är på väg att skaffa. Givetvis kan de teoretiskt sett alla baseras i Östersjön, Stilla & Svarta havet. Men det vore att helt bryta med hittillsvarande basering. Nej, avbryts inte beställningarna kommer Kolahalvön åter bli hemvist för en enorm marin styrka. Man kan tycka att det är bra eller dåligt. Oavsett vad man tycker förändras dock det säkerhetspolitiska läget i Arktis - till vilket även norra Sverige räknas enligt flera länders militär.

Därutöver är ryska gränsvaktsenheter inklusive rysk kustbevakning mycket närmare militära styrkor än polisiära. Exempelvis har man pansarskyttefordon, granatkastare och egna fregatter med antiubåtsmissiler och automatkanoner. Även den ryska kustbevakningens isbrytare har automatkanoner. Inte direkt som svenska Kustbevakningen, som enligt vad jag förstår endast ibland bär pistol, att brukas endast i nödvärn.

Så sent som för en vecka sedan förutsade en rysk akademiker, dessutom en knuten till Kreml, att Arktis kan komma att se nya krig i framtiden (analysen är tyvärr enbart på ryska, men man kan få en uppfattning genom automatisk översättning).

Inom den ryska kustbevakningen - som liksom gränstrupperna är en del av den ryska säkerhetstjänsten - är fartygen utrustade med automatkanoner och antiubåtstorpeder. På bilden, tagen ifjol under en gästvisit i USA, ses fregatten Vorovskoj. FOTO: U.S. Coast Guard

Kort sagt finns det gott om skäl att fortsätta intressera sig för kraven på "naturlig" och "rättvis" gränsdragning i Arktis. Se exempelvis följande tre färska reportage från BBC. Reportaget "The struggle for Arctic riches" visar ett av de åtta (ja, 8) flytande kärnkraftverk som med start 2012 ska placeras ut i ishavet för att möjliggöra Rysslands många arktiska projekt.

onsdag 22 september 2010

Bara Kremls kroppsspråk?

En av de största och viktigaste tidningarna i Storbritannien skriver nu om de rysk-amerikanska incidenterna i Barents hav, liksom flera kanadensiska tidningar. Kanske är Daily Telegraph inne på rätt spår vad gäller motiv till de (b)ryska flyguppvisningarna?

"Cold war-style show of force", alltså en styrkeuppvisning i kalla krigets anda, skriver Daily Telegraph i sin rubrik om incidenterna. Tidningen ser ett samband mellan incidenterna och den viktiga nya förhandlingsrunda om Arktis som stundar. Dvs. hur Arktis ska delas upp med anledning av dess gas och olja och att klimatförändringarna håller på att öppna nya transportleder.

I kanadensisk press tas antiubåtsprofilen upp på både flygplanet och de helikoptrar som lågsniffade på USS Taylor. Jag hade inte noterat den gemensamma profilen. Med anledning av den kan man väl fortsätta spekulera i att det kan ligga något i den där ryska teorin om att lågsniffandet inte egentligen berodde på USS Taylor utan "något" under henne. Med andra ord skulle det inte alls röra sig om stöddiga piloter utan om utrikespolitiskt "kroppsspråk" beordrat från högre ort med anledning av indikationer på amerikansk ubåt under Taylor och/eller en önskan att påminna om Rysslands militära verktyg i syfte att de ska vägas in i det arktiska förhandlandet.

Att såväl CNN, CBS, norska TV2, Nordlys och Daily Telegraph nu har rapporterat om incidenterna verkar inte spela någon roll ur svenska mediers synvinkel. Barents är inte Östersjön. För hade incidenterna skett i Östersjön så nog hade de väl uppmärksammats direkt i våra stora medier? Eller?

"Särskilt längs Norges gränser"

Norsk press och TV har de senaste dagarna tagit upp de märkliga rysk-amerikanska incidenterna i Barents (det visade sig vara flera incidenter två dagar i rad). Nordnorges största tidning satte rubriken "Provocerade USA efter vänskapsbesök".

Nordnorska Nordlys(Tromsö, del av A-pressen) presenterar inga nya teorier men det är ändå intressant att läsa tidningens formuleringar om incidenterna.

Så här sammanfattar norska TV2:

"65 år efter kalla krigets start och två decennier efter att det tog slut, råder tidvis ännu en kylig stämning. Denna senaste episod är en av flera då det ryska taktiska bombflyget visat upp sig i nordområdena. De senaste åren har frekvensen ökat kraftigt vad gäller ryskt flyg på uppdrag söderut, särskilt längs Norges gränser."
I Sverige har ännu inga medier ens nämnt händelserna, så vitt känt.

I förra veckan inträffade alltså flera incidenter i Norden av en typ som inte inträffat sedan sovjetisk tid. Dessa händelser har nu rapporteras av CNN, CBS, norsk TV och press. I svenska medier än så länge ingenting. Visst råder just nu en mycket speciell politisk situation i Sverige, men... en notis kanske?

Spetsnaz på Nordkalotten

En sovjetisk vilja och förmåga att sätta in specialförband i Norden – bland annat med hjälp av ubåt – beläggs av den just utkomna boken Spetsnaz på Nordkalotten av Viktor Leonov. Boken visar även hur företeelsen marin spetsnaz till stor del växte fram genom specialoperationer i Norden.

Viktor Leonov, författaren av Spetsnaz på Nordkalotten, ingick i den sovjetiska flottans elitförband under andra världskriget och tjänstgjorde både i Nordflottan och i Stillahavsflottan. Han beskriver riskfyllda operationer från norra polcirkeln - i både Finland och Norge - till Koreas kust och berättar om de män som stred vid hans sida.

Under andra världskriget utnämndes bara 115 personer två gånger till Sovjetunionens hjälte. Viktor Leonov var en av dem. Nu kan man läsa Leonovs egna ord i svensk översättning.

Till skillnad från de flesta tidigare böcker som tagit upp fenomenet spetsnaz beskriver denna inte spetsnaz-männen som några sovjetiska övermänniskor. Mer än så bör jag dock inte recensera boken eftersom jag är partisk - jag har faktagranskat den.

Men ett utdrag ur boken kan väl säga en del:

Tyskarna skingrades och kastade sig ned på marken, alla utom officeren, som inte ens brydde sig om att huka sig, som om han var hypnotiserad av kulorna. Han drog fram sin parabellumpistol, ropade något till soldaterna och fick dem att anfalla. Sedan vände han oss sidan igen och fortsatte framåt.
"Han är stark!" sa Charabrin. "Han vet att mina kulor inte kan nå honom, men jag ska nog få honom, den jäveln."

Boken erbjuds om några veckor inom SMB. Om du inte är SMB-medlem, se detta erbjudande.

söndag 19 september 2010

Rysslands försvarsminister gör skarpt uttalande

Rysslands försvarsminister Anatolij Serdjukov väcker uppseende även i Ryssland för sitt senaste uttalande om Georgien. Han lovar att Ryssland nu kan besegra Georgien snabbare än 2008.

"Ryssland kan slå ut Georgien på mindre än fem dagar" var rubriken i förrgår i Moskovskij Komsomolets, en av Rysslands största tidningar. Samma dag rapporterades om kärnan i försvarsministerns budskap även av ryska medier på engelska.

Min översättning av försvarsministerns mest uttryckliga mening: "Jag försäkrar er, för att avvärja en möjlig georgisk aggression liknande den mot Sydossetien 2008 behöver vi inte fem dagar, utan avsevärt färre".

Till saken hör att kriget Ryssland-Georgien 2008 kallas femdagarskriget (att jämföra med sexdagarskriget 1967).


Georgisk Cobra-pansarbil - fordonet tillverkas i Turkiet men en del komponenter är amerikanska, från Hummer-terrängbilen.

I ledaren i dagens (20/9) Nezavisimaja Gazeta, en av Rysslands viktigare tidningar, uttrycks förvåning över den ryske försvarsministerns uttalanden om både Georgien och rysk vapenexport till Syrien, som han dessutom uttalade under sitt besök i USA (som det verkar enbart till ryska journalister på plats). Tidningens ledarredaktion skriver att försvarsminister Serdjukov "för första gången gör så pass skarpa utrikespolitiska uttalanden".

fredag 17 september 2010

Rysk-amerikansk incident i Barents hav

Det var härom dagen en rysk-amerikansk incident i Barents hav: öppna ryska bombluckor över ett amerikanskt fartyg. Händelsen har ännu inte uppmärksammats av svenska medier men däremot av amerikanska och norska.

Var det bara ett fall av dålig humor?

Undrar just vad det var den sverigeaktuelle amiralen fick höra... några förslag från läsekretsen förutom "de hade druckit för mycket raketbränsle"?

UPDATE 18/9: US Navy har just offentliggjort fler detaljer om händelsen. Det var i själva verket flera händelser två dagar i rad, med både en Tu-95 och två Ka-29:or (helikoptrar). Bear-planets (Tu-95) andra överflygning skedde enligt US Navy på en höjd av bara 100 feet, dvs. 30 meter, över det amerikanska fartyget. Kan någon flygare kommentera avstånden?

UPDATE II 18/9: Med tanke på antalet inblandade ryska farkoster kan man nog utesluta att det rörde sig om ett eget initiativ. Men varför skulle flottans ledning eller rentav Kreml beordra dylika både besynnerliga och farliga demonstrationer? På ett ryskt nätforum för flygentusiaster diskuteras just nu händelsen. En förklaring som där lanserats är att USS Taylor måhända hade en objuden gäst under sig och att det var denna ubåt man markerade mot, och inte Taylor.

UPDATE 19/9: CNN har rapporterat om incidenterna, men ännu inga nordiska TV-kanaler, så vitt jag vet.

DN: Arktis möjligt konfliktområde

DN har idag börjat ta upp konfliktriskerna i Arktis. Artikeln är något av en milstolpe, liksom SvD:s scoop om Nato i Östersjön. "Vanliga" medier börjar nu beskriva det säkerhetspolitiska spelet i norr.

DN:s Ingmar Nevéus idag: "Experter har länge varnat för att området kan bli föremål för en ny konflikt mellan västalliansen och Ryssland". Vidare upplyser Nevéus om att ett ryskt forskningsfartyg just nu undersöker hur Ryssland kan öka sin andel av Norra ishavet. Han påminner även om Natochefen Anders Fogh Rasmussens uttalande om att uppvärmningen får "enorma konsekvenser" för säkerheten i Arktis.

Tänk om nu någon stor svensk tidning även skulle ta upp det militära synsättet (inte bara ryska) på norra Sverige som del av Arktis, som ryska statsradiostationen "Rysslands röst" ifjol påminde om.

Ja, rätt vad det är kanske även våra kära partiledare börjar prata säkerhetspolitik, på allvar...?

Vad gäller den senaste utvecklingen i Östersjön vill jag särskilt tipsa om detta inlägg på Kungl Krigsvetenskapsakademiens blogg "Försvar och säkerhet".

torsdag 16 september 2010

Stark amerikansk markering i Östersjön

För första gången sen Sovjetunionens fall besöks Sverige av chefen för världens mäktigaste flotta. Han gör tydliga uttalanden om ökad amerikansk närvaro i Östersjön och i svenska medier tas detta upp av en tidning. Vad sysslar DN, TT, SVT med flera med?

Rätta mig om jag har fel - please! - men jag har hittills bara registrerat en svensk tidningsartikel, i Svenska Dagbladet, och noll svenska teveinslag om den amerikanske flottchefens besök i Sverige. Ett riktigt scoop för SvD:s Mikael Holmström, men hur har de andra tidningarnas redaktionschefer tänkt? Är det bara den svenska avundsjukan eller?


Den amerikanska flottans chef amiral Gary Roughead, vid hans tillträde 2007. US Navy är utan minsta tvekan planetens mäktigaste flotta. FOTO: US Navy

Egentligen hade chefen för US Navy inte behövt säga så mycket - hans blotta närvaro i Sverige är en signal som heter duga. Men för att ingen ska missa budskapet sade amiralen till SvD: "Jag skulle vilja operera mer i Nordeuropa än vi gjort tidigare. Det kommer också att synas i takt med att vi anpassar våra operationer"

Mikael Holmström gör sen en analys av motiven för flottchefens besök och tar upp baltstaternas krav på Nato att öva mer i Baltikum.

Försvarsbloggarna Wiseman och Chefsingenjören har hunnit kommentera och deras analyser borde läsas av samtliga svenska försvarsintresserade både en och två gånger.

tisdag 14 september 2010

Tiger om Leopard

Tre riksdagsledamöter protesterar mot planer på att dra bort Leopardvagnarna från skånska P 7. Stridsvagnarna är tänkta att ersättas med pansarbilar - som är mer lämpade för utlandsstyrkan.


Skåne snart utan stridsvagnar? Tre riksdagsledamöter protesterar mot planerna. På bilden en stridsvagn 122 Leopard (till vänster, till höger ett stridsfordon 90).

Hur är det möjligt att en enda tidning - en lokaltidning i Östergötland - rapporterat om detta? Eller har skånsk press tagit upp detta utan att lägga ut det på nätet? Kanske skånska läsare av denna blogg vet mer?

Märkligt nog tillhör också de tre protesterande riksdagsledamöterna alla statsministerns eget parti. Två av riksdagsledamöterna har lagt ut protesten på sina hemsidor så att även vi som inte har Norrköpings Tidningar kan ta del av den (den har bara stått att läsa i pappersversionen). Se alltså Mats Sanders och Rolf K. Nilssons hemsidor.

P.S. 16/9: Se Allan Widmans blogg

måndag 13 september 2010

Overklig verklighet

Jag har ännu inte förmått smälta förra veckans uppgifter om att flygvapnets stridsledning slogs ut och att arbetslösa ska bli anvisade jobb inom Försvarsmakten. Tack och lov för bloggarna där debatten fortsätter.

Se särskilt den relevanta diskussionen hos Chefsingenjören.

En annan högaktuell insiderblogg är Väpnaren.

Men vad som oroar mig mest är faktiskt två artiklar i senaste numret av Officerstidningen, som finns att läsa här som pdf. Det är artiklarna om solidaritetsdeklarationen och att Norrland ser ut att mista de sista två ingenjörkompanierna i landsdelen (60 procent av Sveriges yta och den mest ingenjörkrävande delen).

Jag kan helt enkelt inte förlika mig med bristen på debatt i vanliga medier. Det gäller Sveriges nya säkerhetspolitiska linje, dess trovärdighet och konsekvenser och grundläggande förmåga att förflytta förband i det väldiga Norrland. Skulle sånt bara intressera yrkesaktiva officerare?

söndag 12 september 2010

Hitler vann

Böcker som handlar om "om-scenarier" är fascinerande, alltså böcker som kretsar kring vad som sannolikt hade hänt om... den tyska sommaroffensiven 1942 varit inriktad mot ett enda mål. Eller om de allierade erbjudit gynnsamma fredsvillkor för en regering utan Hitler etc. Nu har en ny dylik bok utkommit på svenska.


Hur hade andra världskrigets krigshandlingar på Nordkalotten förlöpt om den svenska regeringen agerat annorlunda än vad den gjorde? En sorts "facit" presenteras nu av Dick Harrison. På bilden en tysk bergsjägare på ett frimärke.

Det nya boken heter Om Tyskland segrat: 53 alternativa scenarier och är månadens premiebok inom Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek (SMB). Det står bara en mening i Pennan & Svärdet om bokens svenska kapitel, författat av Dick Harrison. Jag passar därför här på och kompletterar med att upplysa om vad just Harrisons kapitel handlar om. Det tar upp följande tre scenarier:

1. Tänk om Sverige dragits in i finska vinterkriget?
2. Tänk om Sverige sagt nej till Hitler i juni 1941?
3. Tänk om Sverige kunnat gå till militärt angrepp i krigets slutskede?

Jag har just fått boken och ännu inte hunnit läsa den men en genombläddring plus det faktum att Göran Andolf har översatt boken säger mig att det lär bli en av mina favoritböcker under 2010.

SMB säljer boken till specialpriset 98,-. Priset förutsätter dock att man även beställer något annat ur föreliggande nummer av Pennan & Svärdet. Men i samma nummer finns flera andra verkliga höjdare, som Luftkriget över Finland av Joppe Karhunen. En superintressant bok för alla flyghistoriskt intresserade, vill jag påstå. Jag har denna bok sen tidigare.

Sist men inte minst finns elitförbandsklassikern Fallskärmsjägarna av Uno Modin till försäljning genom föreliggande nummer av Pennan. Det är de sista exemplaren av boken som nu ryker. Boken är ett nytryck av romanen från 1964 men med ett fint tillägg i form av 12 sidor bilder.

Inte med i SMB? Spana i så fall in detta erbjudande.

måndag 6 september 2010

11 september 2001-2010

Nu på lördag är det exakt nio år sedan terroristattackerna mot New York och Washington den 11 september 2001. Det som skedde den dagen har gett upphov till en hel industri av filmer, böcker och föredrag med grundbudskapet att bakom angreppen låg ytterst de högsta makthavarna i nämnda städer.

Den gräsrotsrörelse som sprider budskapen om 11 septemberkonspirationer, ibland benämnd "sanningsrörelsen", har varit förvånansvärt framgångsrik, inte minst i Sverige. Säkerligen finns många intelligenta och välmenande människor inom rörelsen och bland dess sympatisörer. Emellertid bygger rörelsen på en rad fel, missförstånd och myter.

Svenska medier har hittills, vad jag vet, varit väldigt svaga på att kritiskt granska rörelsen. Den enda större granskning jag känner till, TV4s härom året, var inte främst en genomgång av fakta, fysik och bevis. Nej, istället lade TV4 krutet på att göra gällande att rörelsen är delvis antisemitisk. Det är möjligt att en minoritet av de drivande inom den kan beskrivas som mer eller mindre antisemitiska. Men antisemitism kan nog inte sägas vara något utmärkande för rörelsen.

Jag vill varmt rekommendera följande två lathundar som benar ut det som helt enkelt är fel, samt missförstånden och myterna från "sanningsrörelsen". Den här är på svenska och den här på engelska.

Man kan konstatera att svenska medier har rapporterat märkligt lite (något alls?) om att även vänsterprofiler som Noam Chomsky tagit avstånd från "sanningsrörelsen". Kritik av USA:s utrikes- och säkerhetspolitik är ett av de största ämnena i Chomskys författarskap. Hans avståndstagande beror inte på rörelsens medlemmar eller någon antisemitism från rörelsens sida, utan att "The Truth Movement" helt enkelt har grundligt fel. Ja, även fel om "building 7" (WTC 7). Det senare husets historia brukar framhållas som det bästa beviset för en statlig (amerikansk) konspiration bakom attackerna den 11 september 2001.

Här är ett Youtubeklipp med Chomskys egna ord i ämnet:

söndag 5 september 2010

Ubåtsbeteende som på 80-talet

Utan att en enda svensk redaktion ännu har tagit upp det är de strategiska ubåtarnas beteenden på väg tillbaka till 1980-talet.


Brittisk ubåt av Vanguard-klass.

Det handlar inte om beteende inom Östersjön men dock inom Nordens närområde. Brittiska medier skriver om det, liksom norska.

Kommer det att bli samma brist på eko i svenska medier som när norska NRK rapporterade om att den ryska flygaktiviteten i norr är tillbaka på kalla krigets nivå?

Nato då? Fjolårets övning "Cold Response" var väl den största Nato-övningen i norr sen Sovjetunionens fall. Men var den i klass med de största nordliga Nato-övningarna under sovjetisk tid? Någon läsare som har säkra siffror på dem??

En annan svensk bloggare, Observationsplatsen, har dock tagit upp ubåtarnas återgång till 80-talet.