söndagen den 30:e maj 2010

Patrioterna på plats

Utplaceringen av amerikanska Patriot-robotar på polsk mark intill Rysslands strategiska Kaliningrad-enklav skedde inte i mars, som man tidigare antog. Inte heller skedde den i april, sannolikt pga Katyn-katastrofen. Men när den nu ändå sker verkar alla svenska medier sova.

Man kan läsa om utplaceringen på alla möjliga språk. Vad gäller artiklar på engelska vill jag särskilt tipsa om ryska RIA Novostis och Voice of Americas artiklar.

Så vitt jag vet har ännu inga svenska medier skrivit om detta. Att Kaliningrad är Rysslands ömma punkt i Östersjön och att Östersjön i högsta grad berör svensk säkerhet är tydligen oväsentligt. Säkerhetspolitiska nyheter väger lätt i jämförelse med alla tunga schlagernyheter...

Sist men INTE minst: en tuff recension av två färska böcker om dagens Ryssland. Synnerligen läsvärd.

onsdagen den 26:e maj 2010

Fyra Mistral och ny Kalasjnikov

Ryska statliga RIA Novosti har flera intressanta nyheter kring vapen. Det rör på sig både vad gäller Mistral, pansar och en ny Kalasjnikov.

Det senaste om Mistral är att de lär i slutändan bli fyra och placeras kring Murmansk och Vladivostok. Enligt nyhetsbyrån är man nu "i sista förhandlingsstadiet".

AK-200 kallar man den Kalasjnikov som nästa år ska testas ute på förband.

Vitjaz kallar man en ny kpist som presenteras utförligt här.

Tydligen har man redan köpt in några lätta italienska pansarfordon och vill tillverka fler på licens.

TILLÄGG: Den här bilden av Putin med en "AK-74M 200" publicerades idag. Jag antar att det är en prototyp av AK-200. Någon som vet mer?

tisdagen den 25:e maj 2010

Svensk tungviktare om Kremls väg

Flera böcker om dagens Ryssland har på senare tid getts ut på svenska. DN har idag därför en mycket läsvärd trippelrecension. Vilken av dessa tre böcker som är mest läsvärd vågar jag inte säga eftersom jag bara läst en av dem, men det är nog den viktigaste i alla fall.

Stig Fredrikson är inte för inte känd som SVT:s "Mr. Ryssland". Som få på SVT har han bevakat Ryssland under flera decennier och hans analyser är alltid genomtänkta och tänkvärda, även om han kan vara lite väl diplomatisk ibland.

Fredrikson är mer än journalist - många ryssar, svenskar och andra står i evig tacksamhetsskuld till honom för hans riskabla arbete med att hjälpa Alexander Solzjenitsyn under sovjetisk tid, han var bland annat Alexanders kurir.

Stig Fredriksons nya bok har en intetsägande titel: Daterat Moskva, men en bättre undertitel: Rysslands väg leder bort. Omslagsbilden är amatörmässig och mörk, ansiktet är mest i skugga. Tack och lov är bokens innehåll av bättre klass.

Några enorma aha-upplevelser får man väl inte av att ta del av Fredriksons syn på dagens Ryssland. Men det är dock en läsvärd och i mitt tycke rättvis bild han målar upp. För den som inte är så bekant med Ryssland skulle jag tro att hela boken känns riktigt välbehövlig. Dessutom är den lättläst.

Har man följt landet en tid får man ändå behållning av Daterat Moskva av två skäl. För det första är Stig Fredrikson den han är, en svensk tungviktare vad gäller att forma vår bild av landet. Det är helt enkelt givande att ta del av hur Fredrikson har kommit fram till sin rätt pessimistiska bild av dagens och morgondagens Ryssland. För det andra måste det han skriver om Alexander Solzjenitsyn vara ett väsentligt bidrag till förståelsen av denna på många sätt ännu inflytelserika ryska personlighet (han avled 2008).

Fredrikson erkänner rakt upp och ner hur han under Solzjenitsyns sista period alltmer gled ifrån honom på flera plan, trots deras djupa vänskap. Ända till slutet respekterade de dock varandra. Det är rörande att ta del av deras sista möte.

Daterat Moskva ingår i SMB:s boksortiment.

måndagen den 24:e maj 2010

Bergskrigföring och USA-baserna i Sverige

Det är inte ofta bergskrigföring berörs i böcker på svenska. Nu slumpar det sig så att två böcker om krig i bergsmiljö kommer ut samtidigt. Den ena skriven av en sovjetisk elitsoldat och den andra av en norsk elitsoldats barnbarn. Jag rekommenderar varmt bägge.

Jag berättar utförligt om boken Sovjet invaderar Afghanistan i den här artikeln i senaste Pennan & Svärdet. Det finns ett starkt skäl för dig som redan har den fysiska versionen av den tidningen att ändå gå till hemsidan ovan: på hemsidan finns en videointervju med den f.d. sovjetiske elitsoldat som skrivit boken, Zigmas Stankus.

Översättaren av boken är värd att särskilt uppmärksammas: Jonas Öhman, som själv var fallskärmsjägare under Sovjets afghanistankrig, men en svensk sådan.

Nu byter vi ämne, fast inte helt. Det handlar fortfarande om bergskrigföring och elitsoldater...



Norrman i amerikansk militäranorak i Sverige.



Som ovan.

Den andra nya boken jag här vill uppmärksamma är Operation Sepals av Roger Albrigtsen, som handlar om hur USA fick etablera en kedja av militärbaser på svensk mark och använde dem för mycket mer än spaningsuppdrag. Från Sepals-baserna i de svenska fjällen (Norr- och Västerbotten) utgick norska jägarpatruller i amerikansk uniform och med amerikanska automatvapen. Man utförde regelrätta angrepp mot tyska mål i Nordnorge.

Genom att personalen på baserna var organiserade och utrustade huvudsakligen av OSS, föregångaren till CIA, och från svensk sida bistods av den hemligaste delen av den militära underrättelsetjänsten, C-byrån, var det hela dock extremt känsligt ur svensk synvinkel. En senare svensk ÖB var också involverad: Stig Synnergren. Först 1995 (!) kom det ut en bok på svenska som tog upp Sepals: Flygoperation Balchen av Jan Waernberg - som i princip bemöttes med tystnad. Fyra år senare kunde jag berätta lite mer i min egen bok Slaget om Nordkalotten, som visserligen fick stor uppmärksamhet i landsortspress men aldrig recenserades eller debatterades i rikspressen.

Först nu kommer en bok på svenska som helt fokuserar på Sepals, alltså Operation Sepals. Den som vill veta mer om boken/ämnet kan gå in på författaren Roger Albrigtsens hemsida.

Här ovan publicerar jag med Albrigtsens tillstånd en bild ur boken som visar hans morfar, som tjänstgjorde vid en av Sepals-baserna. Intill finns en bild som inte finns i boken, tagen av mig härom veckan. Jag tycker den visar att Roger är tämligen lik sin morfar, Magne Lindgren. Bägge bär speciella amerikanska anoraks med äkta vargskinn runt ansiktet. Tyget är vändbart så att en sida är vit och den andra grön.

Vem är då vem? Gissa på.

Är du inte med i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek (SMB) men vill ha ovan nämnda böcker så är det dags att gå med. Man kan ju anmäla sig via webben men jag befarar att du då inte hinner få månadens erbjudanden. Så ring istället medlemsservice och anmäl dig som ny medlem och tala om vilka böcker du önskar.

fredagen den 21:e maj 2010

ISAF-svenskarna i strid

I det nya numret av Krigens Historia (nr. 5/2010) försöker jag ge en detaljerad och saklig bild av den första rörliga ISAF-striden* med svenskt deltagande.

Jag tyckte inte det fanns så mycket att tillägga till det som redan sagts och skrivits om det angrepp som utfördes mot ISAF-förläggningen i Maimana i februari 2006. Den första rörliga striden med svenskt deltagande, striden om Boka den 12 september 2006, tycker jag däremot flera gånger har skildrats på ett tveksamt sätt, särskilt i svensk TV - som väl tyvärr har störst effekt (i alla fall på kort sikt).

Med hjälp av en skildring av Boka-striden nedskriven av deltagaren Joakim Kindahl kort efter händelsen, lägger jag nu fram en bild som jag tror är mer korrekt. Någon absolut sanning är det dock givetvis inte, eftersom strid ö.h.t. till sin natur är svårt att skildra. Förhoppningsvis kan man lägga fram några korrekta fragment av vad som hände.

Nåväl, artikelns inledande stycken + en del bilder finns nu att läsa på Krigens Historias hemsida.

En sak som inte fick plats i artikeln (ibland är det ont om utrymme) var ett stycke om den förste svenske militären i Afghanistan i svensk uniform (svensk FN-uniform): överste Bo Pellnäs. Året var 1988 och Pellnäs chef för Norrbottens regemente när han fick bege sig till det då ännu av Sovjetunionen ockuperade landet. Idag är Pellnäs - om någon skulle ha missat det - en av Sveriges mest aktiva försvarsdebattörer.

* ISAF = International Security Assistance Force, den av FN etablerade och av Nato ledda styrka som stöder Afghanistans regeringsstyrkor.

måndagen den 17:e maj 2010

Afghanistans goda nyheter

Jag kan varmt rekommendera att du spanar in vad som måste vara det bästa som hänt Afghanistan på länge: Afghan Face.

Särskilt "brand story".

Jag tar av mig den virtuella hatten för alla berörda... och tar på mig en snart inköpt afghansk mössa.

Rysk shoppingoffensiv bara bra?

Det verkar som om "något stort" är på G med rysk utrikes- och säkerhetspolitik. Hur kommer det att påverka säkerhetspolitiken i Östersjön och Arktis?

Det började för några dagar sen med en läcka (kanske avsiktlig) från Rysslands UD till den ryska versionen av Newsweek. I den engelskspråkiga Moscow Times kan man läsa rätt utförligt om detta första skede .

Så här karaktäriserar Rysslands Röst, dvs ryska UD, det inträffade.

Både i baltstaterna och i Nordnorge finns hoppfulla analyser.

Så, är vi på väg bort från konfrontation och på väg in i en ny period av mer samarbete mellan Ryssland, EU och USA? Det förefaller så och ur arktisk synvinkel kan man notera att Ryssland verkar ha ställt in fällningen av fallskärmstrupper över nordpolen. Den skulle ha skett i april och när den nu inte heller genomförts i samband med Segerdagen så får man väl anta att den ställts in rejält. Minnesgoda bloggläsare minns att Kanadas regering hotade med någon sorts motåtgärd och det gick så långt att man under april faktiskt genomförde den första kanadensisk-danska militärövningen i Arktis.

Frågan man nu kan ställa sig är väl om ovan kommer att inverka på den militära upprustning i Arktis som redan inletts. Vill man stoppa denna process, kan man stoppa den?

fredagen den 14:e maj 2010

Expressens besynnerliga Afghanistan-artikel

Jag välkomnade liksom Wiseman Expressens beslut i vintras att skicka reportern Terese Cristiansson till Afghanistan. Fler svenska journalister borde rapportera inifrån landet. MEN jag blev rejält konfunderad av hennes senaste reportage under rubriken "Vi kommer att döda alla som deltar i valet".

De första två meningarna är nattsvarta: "Talibanerna har tagit kontrollen över hela byar i norra Afghanistan. Där styr de med skuggregering och skräckvälde". I papperstidningen förstärks detta av den näst största rubriken, som inte finns i nätversionen: "KAN DU HÄLSA DITT FOLK ATT VI INTE VILL HA DEM HÄR". Just ovanför denna rubrik är den bild av svenska pansarskyttesoldater som är bild nr 2 på nätet.

Intrycket man får av detta är väl att talibanerna nu verkligen etablerat sig i den svenska styrkans närhet. Expressen-läsare som bara ögnar igenom artikeln drar sannolikt slutsatsen att det numera finns en bred eller rentav massiv folklig opinion mot svenska soldaters närvaro. Jag tror inte det stämmer. Jag tror fortfarande att en majoritet av den afghanska befolkningen vill ha kvar svenskarna och ISAF. Absolut inte för gott, men så länge det behövs.

Det märkligaste med artikeln är att den på slutet också innehåller några rader som rimmar dåligt med ingressen och rubrikerna. Cristiansson skriver där att hennes lokala medarbetare säger: "Det var hemskt att möta dem [talibanerna]. Jag har inte sett en taliban sedan de hade makten i Kabul".

Å ena sidan har vi alltså en ingress och rubriker (sannolikt någon Sthlm-redaktörs) som tydligt förmedlar bilden av att "hela byar" i svenskarnas närhet nu är övertagna av talibanerna. Å andra sidan rapporterar Cristiansson att hennes egna medarbetare tyckte det var högst märkligt att få möta en livs levande taliban.

Terese Cristiansson, jag hoppas att du läser denna min fråga till dig; tycker du att ingressen och rubrikerna stämmer, förmedlar de din bild av läget där nere? Om du tycker att de gör det, hur de går ihop med dina medarbetares ord?

En annan märklighet i samma artikeln är: "Han berättar också att de nyss har utvecklat ammunition som tar sig genom bepansrade bilar, liknande den svenska omskrivna galten. De kallar vapnet 82:a."

Jag tvivlar starkt på detta. Antingen har nog herr taliban felöversatts eller så skarvade han rejält. Det är väl tveksamt om talibanerna kan utveckla nya sorters high-tech ammunition. För det andra finns det ett vapen som heter just 82, M82. Det är ett mycket tungt amerikanskt automatgevär som kan användas för att förstöra fordon från en kilometers avstånd. I Sverige och andra nordiska länder finns vapnet bland jägarsoldater och har i Sverige beteckningen Ag 90. Vapnet har en nyckelfunktion i en stark scen i filmen "The Hurt Locker".

TILLÄGG: Har då några talibaner verkligen fått tag på M82:or? Inte vad jag vet.

torsdagen den 13:e maj 2010

Den som äger rymden...

Det har inte skrivits så där värst mycket i svenska medier om den senaste tidens amerikanska militära rymdprojekt. Men i den ryska militärledningen har man givetvis bra koll på detta och enligt denna högintressanta artikel i amerikanska Wired får nu de amerikanska satsningarna konsekvenser i Ryssland.

Som om det inte räckte med kapprustningen på jorden...

Segerdagens facit

den här utmärkta svenska sajten om Ryssland kan man nu läsa två högintressanta inlägg: ett av en svensk som var med och såg Segerparaden och ett av en som varit med och grävt på ett ryskt slagfält.

SVT-Rapports inslag om Segerparaden var helt OK utom en sak, man påstod att den genomfördes på dagen 65 år sen slutet av andra världskriget. Det är många som gör detta fel men på Rapport jobbar ju också rätt många - var det ingen som mindes att kriget slutade först den andra september?

I övrigt vad gäller Segerparaden sade man även i rysk TV att årets parad var paradernas parad. Dock inte lika stor som originalet som lär ha omfattat drygt 40 000deltagare - någon som har en helt exakt siffra?

måndagen den 10:e maj 2010

Den kompletta Segerdagen HÄR!

På den här sidan kan du uppleva hela Segerdagsparaden i Moskva, alltså alla de 83 minuter som den officiella paraden varade. Utan undertext men sådan är inte nödvändig för att ha utbyte av paraden.

Den näst främsta fanan är sovjetisk, men inte vilken sovjetisk som helst. Det ska vara den som fördes upp på taket av tyska Reichstag, riksdagshuset 1945. Alltså den fana som förevigades av krigsfotografen Jevgenij Chaldej. Den finns normalt att beskåda i den allra finaste hallen i det mycket sevärda Rysslands Väpnade Styrkors Centralmuseum i Moskva. I samma sal förvaras f.ö. de tyska fanor som kastades ned på marken vid Lenin-mausoléet som del av den första Segerparaden.

Som redan påpekades i SVT-Rapports sammanfattning av paraden var det en hel del i paraden som inte hade koppling till besegrandet av Nazityskland, som uppvisningen av kärnvapenbärande pansarfordon.

torsdagen den 6:e maj 2010

Victorias bröllop är futtigt

Hur mycket Ryssland satsar på årets Segerdagsceremonier nu på söndag 9 maj framgår exempelvis av att 102 000 soldater ingår i de olika paraderna runt om i landet. Enbart på Röda torget kommer 10 500 soldater att marschera.

Antalen torde innebära att detta blir en militäruppvisning som kan mäta sig med Sovjetunionens största.

Det har talats om Victorias bröllop som stort. Särskilt har man anmärkt på Försvarsmaktens stora deltagande. Vore jag ryss skulle jag nog tycka att det låter rätt futtigt...

Här är generalrepetitionen med VDV i täten och senare min moderna favoritvagn TOS-1A och min gamla favoritvagn T-34:



Har någon bloggläsare sett siffror över antalet deltagare genom åren? Min gissning är att 1985 års Segerdag dock var något större än vad 2010 blir.

söndagen den 2:e maj 2010

Segerdagen tjuvstartar

Du kan på din dator redan nu uppleva Segerdagen 9 maj 2010 och är du på rätt plats i väst kan du även få en liten present till minne av den 9 maj 1945.

Ryska statliga nyhetsbyrån RIA Novosti har genom denna finurliga hemsida gjort det möjligt för alla att redan idag uppleva den 9 maj 2010. Genom att klicka på pilarna kan man granska alla de vapensystem som kommer att delta.

Genom att peka på respektive fordon kommer en bild med basfakta upp. Min favorit av de fordon som ska visas upp är nog den tunga eldkastarvagnen TOS-1A. Den är inte ny, men effektiv.

Uppenbarligen har produktionen av Sankt Georgsband ökat - banden är ett sätt att på jackor och handväskor markera engagemang för Segerdagen - och distributionen är i full gång både in- och utrikes. Enbart i Toronto, Kanada, kommer 4000 band att skänkas bort.